fredag 22 juli 2016

Som ett personligt brev

Lars Winnerbäck - "Granit och Morän" 2016

Det brukar kännas som att man får ett personligt brev när Lars Winnerbäck släpper en ny skiva. Så även denna gång och kanske ännu mer personligt än vanligt. Jag har lyssnat väldigt mycket på "Granit och Morän" den senaste månaden och det är ett album som vuxit sig allt starkare under tiden.

Det är få förunnat att kunna sätta ord på alla vardagliga känslor och tankar vi alla går och bär på, men Winnerbäck är en mästare på det. Han får mig ständigt att säga "Just så, ja". Hans starka förmåga att iaktta smått och stort omkring oss blir så igenkännande och så självupplevt att jag tror det är därför vi känner oss så förenade med Winnerbäcks musik...

"Lågsäsong" inleder och frasen 'Lågsäsong för tävlingslös musik' spetsar mina öron och sätter fingret exakt på hur det är. Just så. ja...

Följer gör en hop av sånger som ibland är lite svåra att skilja från varann, det är som en resa i Winnerbäcks skor. De tre sista numren är kanske de starkaste. "Visst har vi glömt" är ännu ett kapitel om uppväxten i Linköping och "En vän i solen" är verkligen som ett brev till någon viktig vän. Starkt och rörande...

Avslutande "Khom Loy" är min personliga favorit och en blivande klassiker:



Jag har mänskor runt omkring mig hela tiden
men jag känner mig ensam
Fyller mina dagar allt jag kan
men det blir ändå tomt
Ja, det vet jag väl
Vänder mig djupt mot mörkret i natten och undrar "Är du där?"
Märklig är tiden vi lever och jag saknar dig här!
- Lars Winnerbäck


Bilder dyker upp i minnet, känslor svallar i hjärtat och det känns i maggropen som om det var mitt liv, min verklighet han skildrade...

I kväll spelar han i Sundbyholm utanför Eskilstuna och det kan bli en alldeles speciell kväll...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar