torsdag 31 december 2009

2009…

Den ekonomiska krisen… Besparingar… Bankerna också i kris… Klappjakt på sjuka och arbetslösa… Enorma fallskärmar betalas ut… Skattefria aktieutdelningar… Konsumera… Konsumera ännu mer… Dansbandskampen… Schlagerfestival i månader… Ipred-lagen… FRA-lagen… Svininfluensan… Rädsla för
det annorlunda… Sverige Demokraterna… Falska anklagelser… Borgerlig regering… Indragna bidrag… Nedläggning av ungsdomstidningen "Glöd"… Fler betyg… Tidigare betyg… Fler nationella prov…
Samma kändisar i alla TV-program… Spacklade tjejer… Anna Anka… Anna Book visar pattarna…
Anna Book över huvud taget… Ernst leder allsång… Ernst över huvud taget… TV-såpor… Ytlighet…
Missat VM-kval… Zlatan-hysteri… Stolpträffar och bortdömda mål… Solna målsnålaste vinnarna…
Svenska fotbollsdomare… En örfil blir en "knock" i massmedia… 16 sidor bildspecial i Expressen… Våldsglorifiering… Telefonomröstningar… Ständigt klickande på mobilen… Rondeller … Nedsågade träd… Nerlagda bibliotek… Överfyllda skolor… Utarbetade lärare… Centralstyrning… Besparingar… Fler rondeller… Våld överallt… Stadhotell nedbränt… Parker blir lyxlägenheter… Fler skövlade träd… Nerdragningar… Arbetslöshet… Varsel… 300.000:- till skynke att dölja hotellruinerna…. Kristallkrona till politikerns rum… Värderån… Bankrån… Butiksrån… Poliser åker till fel bank… Bensinpriserna… Bensinskatten höjd…
Svikna vallöften… Hysteriska fartkontroller… Miljökonferens som kör fast… Global uppvärmning…
Ozonskiktet… Frånvarande lokalpolitiker… Bristande solidaritet… Fler besparingar… Stress… Tidsbrist… Dåligt närminne… Trötthet…

Tack alla högre makter för musiken,
för vänskap och kärlek,
för att ni alla, vänner och familj, ser till att de flesta dagar blir så härliga !



Gott nytt år !

tisdag 29 december 2009

De bästa skivorna 2009

Jag är egentligen fullständigt ointresserad av listor, speciellt de som ska visa försäljnings-statistik, antal röster vid omröstningar, eller annat som bara mäter hur känd någon kändis är.

Vem kan mäta min upplevelse av en sång? Blir min upplevelse starkare om fler tycker likadant? Blir min middag godare för att fler väljer samma meny?


Men, personliga sammanställningar kan vara intressanta... De kan ju ge nya infallsvinklar, nya förslag på härliga upptäckter som jag inte lyckats göra i detta enorma hav av utgiven musik. Så, här kommer mina bästa skivor för 2009:



1) Paper Aeroplanes – "The Day We Ran Into the Sea"
Jag säger det igen: Detta kan bli nästa års stora genombrott! Om så inte blir fallet beror det givetvis på skivindustrins vidriga och insnärjda indoktrinering och inte ett dugg på mitt omdöme... Sarah Howells borde bli rikligt uppskattad och älskad för det hon gör, och nu är det upp till er alla att upptäcka det...
Vet du inte vilka Paper Aeroplanes är? Läs min blogg här ! Eller se videon här !

2) Great Lake Swimmers – "Lost Channels"
Ännu ett underbart vackert och suggestivt album av Toni Dekker och kompani. Musik att krypa in i och bli sofistikerat lugn och harmonisk av!


3) Steve Skaith Band – "Latin Quarter Revisited"

Latin Quarters sångare gör nya tolkningar av dessa mästerliga låtar med sin nya grupp i Mexico, dit han flyttade för några år sedan. Intensivt angeläget!

Övriga utgåvor som är värda all uppmärksamhet:
Ad Vanderveen – "Faithful To Love"
Antje Duvekot – "The Near Demise of the High Wire Dancer"
Catherine MacLellan – "Water In the Ground"
John Gorka – "So Dark You See"
Mark Knopfler – "Get Lucky"
Phil Beer Band – "Mandorock"
West of Eden - "Travelogue"


Bästa återutgivning:
Steve Knightley – "Track of Words"
Show of Hands ena halva gav ut sin första soloskiva för mer än 10 år sedan och nu finns den tillgänglig igen. En enorm samling låtar underbart framförda. Hur kunde detta album undvika att uppmärksammas? Helt obegripligt....


Bästa live-skivor:
1) Shawn Colvin - "Live"
Äntligen en live skiva med Shawn solo utan komp. Makalöst bra!
2) Bruce Cockburn – "Slice of Life"
Bruce Cockburn ensam med sin gitarr låter mer än de flesta grupper!

Bästa samling:
Chris Simpson – "When All Is Said and Done"

Magna Cartas frontalfigur sammanställer 40 år av musikskapande. Det skulle bli ett avslut, men blev början på en oväntad återförening med Tom Hoy.

Bästa julskiva:
Thea Gilmore – "Strange Communion"
Ingen kategori att ta med egentligen, men för en gångs skull kom det en bra julskiva...

Låt oss hoppas på ett lika bra 2010!

söndag 27 december 2009

Visst kan musik förändra världen!

Visste du att Neil Young har en alldeles egen sida för fred? Här samlas massvis med intressanta artiklar värda att spridas. Icke glamorösa fakta från kriget i Irak, nyheter som inte syns i vanliga medier lyfts fram. Neil själv skriver om det viktiga att hitta "bränslet" hos alla oss människor. Michael Moore skriver ett öppet brev till de konservativa. Givetvis finns också massvis med videos från Neils ursinniga album
"Living With War", som snabbt fanns att lyssna på på internet innan skivan var släppt. Dessa låtar går även kontinuerligt i bakgrunden.


Allra mest imponerande är dock de 3220 sånger om fred som okända (och några kända) musikskapare skickat in. Kanske du har nån länk att skicka in?
Annars, lyssna på denna enorma samling av låtar med det gemensamma engagemanget om att det är dags att sluta kriga!


Här är länken till allt detta:
Living with war today

Själv väljer jag att lyfta fram en 20-årig sorgsen men kraftfull sång om USA:s krigande:


Här är några låtar från Neils skiva Living With War från 2006:

Let's Impeach the President - det gällde alltså Bush
Living With War - titellåten från albumet

Visst KAN musik förändra världen!!!

torsdag 24 december 2009

Julskivor - suck...!

När någon ger ut en julskiva är det oftast ett akut försök att rädda en dalande karriär. Ett desperat trick att få uppmärksamhet. Oftast undermåligt och totalt ovidkommande.

Visst finns det bra julskivor: Bruce Cockburn, Chieftains och några få till har lyckats. Jag blev ruskigt förvånad när tuffa engelskan Thea Gilmore nyligen gav ut en julskiva, "Strange Communion". Till ännu större förvåning var den bra, riktigt bra! Kolla in hennes MySpace-sida!

Men visst finns det några bra jullåtar:

Hooters - Silent Night:

Får man arrangera "Silent Night" så här?

Pogues & Kirsty McColl - Fairytale Of New York:

Happy Christmas You Arse
I pray to God it's our last...


Joni Mitchell - River:

Så vackert att man tappar andan...

Jackson Browne - The Rebel Jesus:

But pardon me if I have seemed
To take the tone of judgement
For I've no wish to come between
This day and your enjoyment
In this life of hardship and of earthly toil
We have need for anything that frees us
So I bid you pleasure and I bid you cheer
From a heathen and a pagan
On the side of the rebel Jesus

Så sant! Mer behöver inte sägas...

Ha en bra jul!

tisdag 22 december 2009

Fotheringay - Winter Winds

Mina mest spelade skivor - del 3: Fotheringay

När jag letade vinterlåtar dök ju förstås "Winter Winds" upp... Med Fotheringay, den grupp Sandy Denny bildade (tillsammans med Trevor Lucas) när hon lämnade Fairport Convention första gången. 1970 kom detta enastående, fantastiska, unika, suveräna album:



Sandy Denny var som sångerska/låtskrivare/textförfattare så enastående att det finns ingen som ens går att jämföra. Ännu 31 år efter hennes död har jag aldrig hört något liknande och jag inser att jag aldrig kommer att få göra det... Fotheringay lyckades kombinera Sandys röst och kompositioner med Jerry Donahues makalöst smakfulla gitarrspel och när vågorna kommer in i "The Sea" tar jag instiktivt skydd med kroppen! Texterna förmedlar ofta utanförskap och tveksamhet, något som följde Sandy Denny hela livet. Stor musik skapad av smärta. Till glädje och tacksamhet för så många än i dag.

Först 2008 släpptes det som var fragment till en uppföljare efter ett älskvärt projekt av Jerry Donahue.



Länkar:
In Memory of Sandy Denny - Reinhards fantastiska sajt om Sandy med allt du behöver veta.

The lady she had a silver tongue - Philip Wards hyllning till Sandy
Sandy Denny - en bra blogg om Sandy och med alla nyheter som dyker upp

Fotheringay 2 på MySpace - Med massor av fakta och en av de få videos som finns bevarade!

Jag återkommer om Sandy Denny, var så säker...

måndag 21 december 2009

In The Bleak Midwinter

Jag hittar en sån mängd bra vintermusik.... men nägra till måste jag ha med innan jag byter tema.

Loreena McKennitt är urtypen för stämningsfull musik för eftertänksamma stunder. Att hon dessutom
är en vettig människa med stort engagemang för natur och miljö gör det ju inte sämre...

My starting point is the belief that,
in one way or another,
we are all an extension of each other’s history

Länkar:
Loreena McKennitts hemsida - snygg och innehållsrik sajt
Loreena McKennitt på Facebook - med 33 smakprov på hennes musik


söndag 20 december 2009

Little Wing

En liten pärla av Neil Young får berika dagens vinterkyla. En sån där hudnära beröring som den gode Neil kan åstadkomma med mycket små medel... Hittar inget ställe online att lyssna på, men där här covern av för mig helt okände Matt Snell är ganska nära Neils original:


Så tar vi väl lite äkta Neil i ännu en vintermålning:


Stökigt, men med en särledes känsla i varenda ton!

lördag 19 december 2009

När sångerna skriver sig själva

Vinterkylan håller i sig och jag fortsätter med vinter-sånger som ger mig uppmuntran och hjälper till att lyfta tillvaron. Musik att krypa upp i soffhörnet till. Musik som ger den där känslan av att man förstår allting lite bättre... Och varför inte ta lite rökig whiskey till?

Christine Hellqvists singel "När sångerna skriver sig själva" är en stämningsfull och harmonisk vinter-låt som jag återvänder till regelbundet. Simon Ljungman står för det fina arrangemanget. Mats Klingström från FJK och Maria Blom är också med och sjunger och spelar.

Klicka på länken nedan och lyssna på härlig musik som alltför få känner till!
Här kan du lyssna:

"När sångerna skriver sig själva"

Fler länkar:
Christine Hellqvists hemsida
Christine Hellqvists My Space-sida

torsdag 17 december 2009

The Coldest Night of the Year

Kylan biter i huden, jag huttrar när jag styr stegen ner mot brevlådan... Det är egentligen inte "svinkallt", men jag har inte hunnit vänja mig vid minusgrader, torra händer och bristande lust för promenader. Så jag fortsätter med bra vintermusik:


I was up all night, socializing
Trying to keep the latent depression from crystalizing
Now the sun is lurking just behind the Scarborough horizon
And you're not even here
On the coldest night of the year
Bruce Cockburns "The Coldest Night of the Year" fångar kylan och min sinnesstämning så ruskigt pricksäckert så det är inte mycket att tillägga.... Jo, några rader till:
When two lovers really love
There's nothing there
But this suddenly compact universe
Skin and breath and hair
Wishing you were here, on the coldest night of the year....

Länkar:
The Cockburn Project - kanske den mest omfattande hemsida som finns, innehåller allt du behöver veta och mycket mer... Givetvis alla låttexter, dessutom med kommentarer av Bruce själv.


måndag 14 december 2009

When winter comes howling in

Vintern har då gjort sitt intrång i vår vardag, lite lite snö lyser upp mörkret. Samtidigt pågår stressen inför julens hysteri så man kan bli tokig... Måste det verkligen vara så uppskruvat? Räcker det inte med lite lugn och ro, lite tid för eftertanke, lite mer närvaro i nuet...

Överallt översköljs vi av budskapet "Konsumera, konsumera ännu mera....". Den allmänna dåliga smaken poppar upp i form av belysta trädgårdstomtar, färgsprakande ljusslingor som sitter uppfästa hur som helst, och mängder av dekorationer och ljusstakar, som om det vore en evig tävlan... Kan verklig en enda levande och tänkande varelse tycka att allt detta är snyggt? Finns det inget estetiskt sinne alls? Var finns måttligheten och sinnet för lugn, eftertanke och glädje utan glättighet? Eller har vi tappat förmågan att uppleva dessa och i stället konsumerar och pyntar i kapp så att vi då tror att vi lyckliga och fria?

Själv drar jag täcket omkring mig och drömmer mig bort, bort från pyssel och hysteri, bort dit där ljusslingorna och trädgårdstomtarna inte är uppfunna och ingen skulle ens tänka tanken att göra det.

Men vintern drar likväl in med kyla och jag bortser från all denna påfrestande dynga, njuter av hur vackert det är ute, längtar till lite ledighet och lyssnar på Alan Hull i Lindisfarne :


When the wind is singing strangely
Blowing music through your head
And your rain-splattered windows make you decide to stay in bed
Do you spare a thought for the homeless tramp who wishes he was dead
Or do you pull your bed-clothes higher
Dream of Summertime instead
When Winter.... comes howling in
Ibland är jag så evigt tacksam att jag tillhör minoriteten och inte dras med av allt och alla. Det går fort där ute, alla rusar hit och dit utan att tveka, det kan kännas så ytligt och innehållslöst, och denna ytlighet gör ont i så många människor....
Kliv av hysterin du med ett tag, åtminstone en liten stund, det förtjänar du!


söndag 13 december 2009

Runrig del 3: Bruce Guthro tar över

Det tog Runrig nästan två år att hitta en ny sångare när Donnie Munro hoppade av för att satsa på politiken. De hade nästan gett upp när de fann en kassett med kanadensiske Bruce Guthro från Cape Breton-öarna. Sen gick allt snabbt och Guthro har kombinerat sin egen solo-karriär hemma med sjungandet i Runrig. En ny era började och har fortsatt i tio års tid nu. Guthro har med sin enorma röst och trevliga jordnära attityd fyllt ut tomrummet efter Munro på sitt eget sätt.

Bruce Guthro bidrar också med en del egna låtar, av vilka "All the Miles" nedan är ett exempel. Titta och se även hur "Hearts of Olden Glory" (från "Day of Days") utvecklats och förändrats.



Länkar:
Bruce Guthros egen hemsida - med clips från Guthros solo-skivor
Runrigs officiella hemsida - ännu inte helt uppdaterad
Runrig Discography and Trackography - fakta om alla skivor och låtar
Runrigs svenska sida - med ytterligare länkar för den intresserade


lördag 12 december 2009

Runrig del 2: Rory Macdonalds suveräna harmonier

Rory Macdonald är alltså bassist och den äldsta av de två låtskrivande bröderna i skotska Runrig. Rorys sång är så enastående att jag väljer att ge honom ett eget kapitel. Han brukar sjunga huvudstämman på några låtar på varje skiva, ofta de gaeliska låtarna och ofta de något lugnare numren. Rory lägger därpå till dessa suveräna stämmor bakom Donnie Munro och nu på senare år Bruce Guthro. Därtill fyller han ut ljudbilden med en del andra vokala ljud och klanger. Vet inte någon annan som kan lägga till så mycket utan att bli dominant, han har helt enkelt den bästa rösten jag vet för harmonier, "backing vocals", eller vad du nu än vill kalla det.

Här kommer några av mina absoluta favoritlåtar med Runrig, ja över huvud taget:
"Abhainn An T-Sluaigh (The Crowded River)" har precis allting: Stämningen, harmonierna, budskapet och de så vidrigt underbara slagverken som skapar mystik i kubik...
"This Beautiful Pain" är en verkligt rörande kärlekssång med starkt melankoliska inslag: "You put all of my youth into my future": Vem skulle inte smälta för en sån komplimang?




"Running To The Light" har ett enormt driv och vilket arrangemang med Duncan Crisholm på fiol!
"Big Songs of Hope and Cheer" visar attt Rory är lika suverän på rockigare låtar.



Länkar:
Runrigs officiella hemsida - ännu inte helt uppdaterad
Runrig Discography and Trackography - fakta om alla skivor och låtar


fredag 11 december 2009

Runrig del 1: Donnie Munro vid mikrofonen

Jag såg Runrig första gången 1984 på Cambridges folkmusik-festival och de drog fram som en ångvält med sin elektrifierade "Loch Lomond". Skivstånden på festivalområdet sålde slut på alla Runrigs skivor på några timmar. Sen dess har jag följt dessa gentlemen utan att nånsin bli besviken. De är världskändisar i Skottland, Danmark och Tyskland, men tämligen okända överallt annars...

Gruppen bildades 1973 efter att de först hade spelat på en skoldans hemma på Skotska Högländerna och växte så småningom till sig. I början sjöng de enbart på gaeliska, och de har blivit kämpar för att bevara den gaeliska kulturen och dess språk. Gruppens två låtskrivare, bröderna Rory och Calum Macdonald (bas/sång respektive slagverk) har skrivit mängder av oförglömliga låtar. Gitarristen Malcolm Jones spelade i sin ungdom säckpipa och det hörs än idag på hans sätt att få ut makalösa ljud ur sin elektriska gitarr och han står också för en hel del av arrangemangen. Den första sångaren Donnie Munro var frontalfiguren utåt tills han hoppade av 1997 för att bli politiker. Till detta kommer den helt suveräna trummisen Iain Bayne och en keyboardist, under lång tid Pete Wishart, innan han också blev politiker. Gruppen är alltså verkligen en grupp där alla bidrar med väsentliga delar och det är ett under att de till stora delar hållit ihop mer än 30 år!

Donnie Munro har en röst som saknar motstycke och blev det som många förknippade Runrig med. Ingen trodde nånsin att de skulle kunna ersätta honom när han satsade på politiken. Han har parallellt också fortsatt med en solo-karriär och även visat sig vara en kompetent låtsnickrare.

Här följer några smakprov på Runrig med Donnie Munro vid mikrofonen:



Länkar:
Donnie Munros egen hemsida - där du bl.a. kan lyssna på några låtar från hans solo-karriär
Runrigs officiella hemsida - ännu inte helt uppdaterad
Runrig Discography and Trackography - fakta om alla skivor och låtar

Fortsättning följer...


onsdag 9 december 2009

Kannibalism

I lördags var vi på loppis-runda igen. Som vanligt kom jag hem med lite av varje, bl.a en hel hög med böcker för en liten struntsumma. Det är svårt att inte plocka på sig en intressant bok när den kostar bara 5:- eller 10:-. Väl hemma bläddrade jag igenom fynd-högen och fastnade i "Vilopunkter" av Rolf Edberg (författare, miljökämpe och även politiker), full av fyndiga utdrag från hela hans skrivande.
"När vi plundrar jorden ägnar vi oss helt enkelt åt en indirekt form av kannibalism,
mer makaber än någonsin den direkta, därför att den drabbar ännu ofödda generationer"
En träffsäker beskrivning av vad vi egentligen håller på med!

Jag låter skotska Runrig illustrera med "World Appeal": (Det dröjer 10 sekunder innan ljudet börjar...)


Det här är exakt vad det handlar om: "Protect And Survive":


Länkar:
Runrigs officiella hemsida - ännu inte helt uppdaterad
Runrig Discography and Trackography - fakta om alla skivor och låtar
Runrigs svenska sida - med ytterligare länkar för den intresserade


fredag 4 december 2009

Paper Aeroplanes första video

Nyligen utropade jag Sarah Howells grupp Paper Aeroplanes till nästa artist att få det riktigt stora genombrottet. Fick igår ett mail från Sarah att den första riktiga videon var klar:



Snyggt! Roligt! Charmigt! Till och med lite rörande! Och, någonstans utmed videon börjar jag nästan att önska att jag var den där skyltdockan... Ett kort klipp jag gillar alldeles extra är när Sarah får strike på bowlingen mitt under det olyckliga uppbrottet. Som helhet, en riktigt bra och rolig video!

Nu väntar jag bara på en officiell video med "Freewheel", just nu min favoritlåt på Sarahs härliga skiva. Så länge får den här amatör-filmen duga:
Freewheel live at the Cobden Club

Varför inte se den här introduktionen också:
Paper Aeroplanes - Introducing

lördag 28 november 2009

If A Tree Falls...

Det finns musik som säger precis allting, det finns egentligen ingenting att tillägga. Bruce Cockburns skildring av hur människan skövlar (och har skövlat) regnskogen säger precis allt om detta vansinne:

Rain forest
Mist and mystery
Teeming green
Green brain facing labotomy
Climate control centre for the world
Ancient cord of coexistence
Hacked by parasitic greedhead scam
- - -
Busy monster eats dark holes in the spirit world
Where wild things have to go
To disappear
Forever



Hör hur det helt unika gitarr-riffet och pianot duellerar....

Bruce Cocburn spelar ofta akustiskt och då låter det så här:
Solo version av "If A Tree Falls" live
Eller varför inte lyssna på hela konserten, det dräller av väldigt bra låtar:
Hela konserten i Peterborough 2008

Fler länkar:
The Cockburn Project - kanske den mest omfattande hemsida som finns, innehåller allt du behöver veta
och mycket mer... Givetvis alla låttexter, dessutom med kommentarer av Bruce själv.

The European Bruce Cockburn Home Page - Innehåller också en hel del om Cockburn.
Telling the Truth About the Human Condition - en mycket läsvärd intervju.
In A Dangerous Time - ännu en intervju med mycket politik.

Än finns det tid att rädda vad som räddas kan...

fredag 27 november 2009

Mannen som älskade träd

Jag har så länge jag kan minnas alltid gillat träd. Grenar som breder ut sig i oändliga kombinationer av liv och livskraft. Så fridfullt vackra att beskåda. Så harmoniska där de står på samma plats år efter år.
Dessutom skänker de skugga åt en varm rastlös själ som inte pallar för lång stund i solen på sommaren.

Nu vet jag också att de är enorma "rensa-luften-aggregat" av obegriplig omfattning. De tar upp koldioxid från luften och avger syre i stället. Det är alltså ett miljöbrott att ta ner träd i stadsmiljö. Man kan ju undra hur Eskilstuna Kommuns ansvariga tänker, eller hur de inte tänker... Har de ingen utbildning alls? Det var för ett tags sen en tävling om att skapa en ny logo som skulle symbolisera kommunen. Tänkte skicka in en rondell och en stubbe, det är kommunens tydligaste profil just nu: "Finns det en korsning kan vi bygga en rondell, finns det ett träd kan vi hugga ner det". Kanske kunde man på logotypen haft med en kristallkrona och en politiker i ett hörn och mängder av barn som inte får plats i skolsalarna i ett annat....

Länkar:
Fakta om trädens positiva inverkan på miljön - en förträfflig dokumentation från Länsstyrelsen

Jag associerar allt liv med träd - en förnuftig konstnär!
Don Henleys hemsida - med länkar till "The Walden Woods Project" och andra miljöprojekt han driver.

Don Henleys miljöintresse påverkar också hans skapande:



Så ut och vandra i skogar och parker, de som ännu finns kvar. Öppna ögonen och alla andra sinnen. Ta in allt vad du kan! Det finns så mycket harmoni och helhet att finna där....

fredag 20 november 2009

En varg söker sin flock

Så har då Lundell blivit 60 år... Underligt, han känns så mycket mer nyfiken och utforskande än många betydligt yngre låtskrivare. För Lundell är en iakttagare av rang, och han uttrycker än idag en längtan efter mening och sammanhang, men känner ett allt större utanförskap.

Jag har tappat räkningen över hur många skivor och låtar han gjort. Han har sällan sovrat utan gett ut det mesta, till alla kritikers vånda, men till glädje för alla oss som ofta hittar pärlor bland de minst omskrivna utgåvorna. Letade efter minst 10 personliga favoriter utan att hitta dem på You Tube: "Sista Porten",
"Det jag vill minnas", "Prärien igen", "Ute på tippen", "Ingen väg hem", "Halvvägs till havet", "Ett hjärta av sten", "Underbart", "Jag är på din sida", "Damaskus", "Skuld", "Fel igen"...


Men det här är en som faktiskt fanns med:


Och så en skildring av utanförskap och ett land han inte längre känner igen:

Livet har gått vidare
Kan du ta
plats i det igen?
Eller måste du stå utanför?
...
Kan du sluta fred nu?
Fred med dig själv, min vän...

Grattis Uffe och tack för alla gånger du satt ord på det vi knappt ens insett!

lördag 14 november 2009

Nästa års nya stora stjärna?

Egentligen är det här med stjärnor och idol-hysteri för mig löje-väckande, sjukt och helt irrelevant.
Jag tycker inte att vi ska placera våra idoler på en piedestal, utan för mig är de största hjältarna de som vågar sticka ut trots att de står mitt ibland oss. De som vågar visa sig som sårbara människor och ändå pekar ut nya bättre vägar att gå. Därför brukar jag inte kalla dem för idoler, utan benämna dem
"husprofeter".



Sarah Howells, som jag skrev om i inlägget om Half Moon i Putney, kanske inte blir någon husprofet.
Men hon kan mycket väl bli nästa års riktigt stora stjärnskott och få ett riktigt stort genombrott!

Sarah har nu kommit ut med (eller rättare sagt: kommer ut med nästa år, jag har beställt den direkt via hennes facebook-sida) sin första egna skiva under gruppnamnet Paper Aeroplanes (som består av Sarah själv och musikern/producenten Richard Llewellyn).

"The Day We Ran Into The Sea" består av 12 underbart direkta pop-låtar kryddade med lite folk-stänk i form av mandoliner och en doft av folklig tradition. Vet inte hur jag ska beskriva det bättre, men skivan är fylld av låtar som fastnar direkt och sätter sig som ett fästingbett, utan att för den skull bortse från vare sig egenhet, närhet eller äkthet. Sarahs sensuella stämma med walesisk accent fyller låtarna och jag faller pladask.

Inledande "Cliche" borde med sin direkta melodislinga kunna utklassa varenda befintlig listetta. Följande "Freewheel" sitter efter ett par lyssningar minst lika bra, intensiv som en envis sommarfluga. Tredje "Lifelight" är en så vacker kärleksförklaring att man darrar. "Take It Easy" (inte Jackson Brownes klassiker) är lite lugnare med tänkvärda textrader. Skivans titel kommer från "Newport Beach" och är den vackraste nya låt jag hört på bra länge. Jag var först helt övertygad om att det måste vara en känd traditionell låt, men det är Sarahs original, fullkomligt bedårande!

Länkar:
Paper Aeroplanes My Space-sida - med låtar från skivan och ännu fler outgivna låtar
Sarah Howells My Space-sida - med en del andra låtar från andra projekt, bl.a. med Al Lewis
Sounds Box - där du kan höra smakprov och ladda hem hela skivan mycket billigt

Om det nu är så att det finns nå'n rättvisa och ödets nycker slår rätt för en gångs skull och Sarah Howells välförtjänt slår igenom - kom ihåg var ni hörde det först!

torsdag 12 november 2009

Vägra köpa vatten på flaska!

Tillhör du de som köper vatten på flaska? Känn dig lurad! Man skulle kunna säga: Känn dig korkad (hi hi)!
Ett litet exempel på vad varje individ kan göra för miljön...

Det finns medvetna människor som faktiskt fyller på sin flaska med kranvatten på flygplatsen. Hatten av för Jackson Browne, en miljökämpe som lever som han lär!



Hans engagemang för säker energi startade på 70-talet och 30 år senare har han sitt eget vindkraftverk och är fortfarande aktiv mot kärnkraft. Avfallsfrågan är inte löst och kan aldrig lösas! Exakt vad ger oss rätt att utsätta vår barnbarns barn för vårt livsfarliga avfall i minst 100 000 år?



Jackson Browne är ett föredöme på många, många sätt. En man som vägrar ge upp och resignera!

Vill du läsa mer om Jacksons ranch och hans energi-intresse?
Jackson Browne is Green - Living with Ed TV-series

söndag 8 november 2009

Mirakel eller bragd?

Djurgården klarade kvalet!

Efter ett år av motgångar, attackerade av massmedia, domare, motståndare och interna strider, ett år som såg ut att gå käpprätt åt helsicke, så reste sig DIF och via tre raka segrar och trots underläge i kvalet, fixades nytt kontrakt med några minuter kvar av förlängningen.

Tack Jonson, Mackan, Milic, Dembo, den vilde tysken Tauer och alla andra! Detta glömmer jag aldrig...!



Varför inte minnas några höjdpunkter från 2000-talet:


Nu siktar vi uppåt igen!

onsdag 4 november 2009

Unplugged-kväll på Half Moon

Det är nog lättare att nämna de kända artister som inte har spelat på det legendariska Half Moon i Putney, än att lista de som har spelat där. Ända sen 1963 har det spelats live-musik där och varje måndagskväll är det Unplugged-kväll där nya förmågor får anmäla sig i förväg och så kör man 3 låtar var under kvällen.

I påskas var vi där och det blev en riktigt trevlig kväll (och billig, inträdet är bara £2.50) med flera duktiga unga singer/songwriters eller vad vi nu ska kalla dem. Fanns det då någon kommande stjärna som visade upp sig? Nja, kanske...




Jag hade tjuvlyssnat lite på artisternas My Space-sidor och tyckte framförallt att Al Lewis och Sarah Howells lät intressanta... Två unga walesare som var för sig sökt sig till London och en kväll efter olika gigs så möttes de på tunnelbanan och fann att de hade en hel del gemensamt. De började spela ihop, ny musik föddes och en EP spelades in. Jag fick senare den hemskickad. Fem delikanta låtar, sparsmakade men fulla av liv och känsla. Min personliga favorit är "Sinking Boat", en lugn betraktelse av en smärtsam separation och den förtvivlan som biter sig kvar. Smärtsamt, men så vackert och gripande!

Sarah Howells och Al Lewis på Half Moon 13 april 2009

Här kan du lyssna själv:

Fler länkar:
Half Moons hemsida - Klicka på Half Moon Unplugged om du vill se vad som är på gång.
Recension på "For Folks Sake" - En hemsida om ny folkmusik i London

Finns det någon rättvisa så borde de få någon form av genombrott snart. Men det är nog föga troligt.
För bland all dynga så är det lätt att drunkna och i tidningarna imorgon står det väl om hur nån kändis gjort en ny plastikoperation, separerat eller bara hur mycket han/hon shoppat för... Fördummande reportage för korkade läsare, eller...? Nej, jag tror att skvallerpressen och kvällstidningarna kraftigt underskattar sina läsare.


fredag 30 oktober 2009

Great Lake Swimmers - En styrka av sprödhet

Mina mest spelade skivor - del 2: Great Lake Swimmers - Ongiara

I våras fick jag några timmar att utforska om Londons skivbörsar hade överlevt de senaste decennierna av digitaliseringar, nerladdningar och kommersiella begränsningar. I minnet fanns en källarlokal i Soho där ALLT fanns och mer därtill. Det enda jag hittade var ett par mindre affärer på Berwick Street, och det enda jag hittade där var ett slitet exemplar av Ongiara med Great Lake Swimmers för 4 pund. Jag ställde tillbaka den, men återvände lite senare och köpte den i alla fall. Inte första gången jag varit hypernära att missa en riktig pärla...

Väl hemma spelades den varje dag i flera veckor. Toni Dekkers sång lyser av samma skira sprödhet som Benny Gallagher en gång gjorde i Gallagher & Lyles allra sköraste ögonblick. På gränsen att brista, som kilar in under huden och etsar sig fast. En stämning invaderar ditt sinne och ditt hem och det är så enkelt, så avskalat vackert att jag ryser av välbehag. På något underligt sätt blir det ändå storslaget och påträngande. För en gångs skull är texterna av mindre betydelse (även om jag senare upptäckt att de är riktigt bra), utan här är det en invasion av precision och känsla, där varenda ton känns alldeles förbaskat självklar. Jag har svårt att tro att detta album någonsin kommer att falna och tappa sin glans. Jag har nu också lyssnat in mig på gruppens övriga tre skivor och ovanstående superlativer kunde lika väl passa in på dem också. Det mäste vara något i Kanadas klimat som gör att en sån mängd kvalitativ tidlös musik skapas där...

Några smakprov:


Här kommer några till:
Passenger Song
Backstage With The Modern Dancers
Catcher Song
There Is a Light

Fler länkar:
Great Lake Swimmers hemsida
Great Lake Swimmers Weewerk-sida med fler låtar att lyssna på
Great Lake Swimmers egen You Tube-sida med mängder av live-videos

söndag 25 oktober 2009

Solidarisk... eller solid arisk?

Ännu ett inlägg om främlingsfientligheten... Musiken får tala för sig själv!

Euskefeurat spelar "Flyktingarna": Ruskigt stark låt av Ronny Eriksson. En komiker med ovanligt djup.
Rubriken har jag för övrigt snott från honom.




Svenska flaggan används här för att belysa hur sjukt det är med främlingsfientlighet och hur vidrigt det är att kasta ut flyktingar ur vårt stora, rika land.

Blir du inte påverkad av denna berättelse så vet jag inte vad jag ska säga...

lördag 24 oktober 2009

They may be strangers...

De stora sångerna - del 8: Albion Band - Nameless Kind Of Hell

They may be strangers
But they have their tale to tell
They way be victims
Of a nameless kind of hell
Så har då främlingshatet blossat upp igen. Sverigedemokraterna har visat var de står. Först blir jag arg, efter ett tag övergår det i att jag skäms för en del av mina svenska medmänniskor. Vad får dem att tappa omdömet så att de blir så avtrubbade? Hur kan man annars se så nedlåtande på hela grupper av människor? När vår medkänsla brister ser vi inte att dessa individer är av kött och blod, med samma känslor som du och jag. Stänger vi av vår solidaritet och skyller allt ont på andra, då blir jag mörkrädd mitt på ljusa dagen. Visst har vi möjlighet att ta emot dessa människor som ofta fått fly från allt de har för att rädda sina liv!

Phil Beer

Phil Beer (jodå, han heter så) är ena halvan av "Show of Hands", tillsammans med Steve Knightley, en alldeles förträfflig engelsk duo med rötter både i traditionen och nyare eget material. Phil Beer är om möjligt Englands motsvarighet till David Lindley, en musikant med ständigt nya infall och med oerhört känsliga fingrar och en enorm lyhördhet. När han för många år sen var med i Albion Band skrev han en låt om invandrare som bara blev inspelad som en demo, men släpptes så småningom. Vet inte hur många gånger jag hört den och ännu idag griper den tag i mina känselspröt.

Här kan du lyssna:
Nameless kind of hell

Länkar:
Phil Beers hemsida
Show of Hands hemsida

onsdag 21 oktober 2009

Tandvärk.....!!!

Tandvärk... Tandvärk... TANDVÄRK... Aj... Aj... AAAAJ!!!

Jag trodde tanden var lagad, men plötsligt i måndags värkte det som helvete. Ingen sömn, två dygns pina, tänkte få den utdragen, men fegheten tog över, så nu blir det rotfyllning för 5 laxar....

Hittade ingen vettig musik om tandvärk. Inte ens Loudon Wainwright har skrivit om det, han som skrivit om allt trodde jag. Men dessa rader passade riktigt bra:

Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar



Winnerbäcks "Ingen Soldat" är så bra att jag inte tänker så mycket mer på tanden...

måndag 12 oktober 2009

Närvaro i nuet

De viktigaste dagarna i ditt liv
blir det kanske inga ord i din dagbok
Sörj inte det
Du minns dem ändå
- Lage Johansson (ur "Bara En Episod - En bok om möten")

Idag blev en ovanligt bra dag. Ett möte och plötslig närvaro i nuet.
Jag lever!!


Mats Klingströms "Man Borde". En av de bästa låtar som skrivits!

söndag 11 oktober 2009

Pete Seeger - Värdig både freds- och miljö-priset

En stor man som alltid trott på människors kraft att förändra!

Trots att han blev bannlyst under McCarthy-eran, vilket medförde att han ej kunde spelas i radion och inte heller få några spelningar, kämpade Seeger vidare och stod öppet för sina värderingar och övertygelser.
Tror aldrig jag hört nånting uppgivet med denne gentleman, nyligen fyllda 90 år. Aldrig ett uns av tvekan. Människor kan förändra sina uppfattningar och de har en obegränsad kraft i sin gemenskap!
Pete Seeger borde fått Nobels fredspris för länge sedan, men det kanske inte går att ge till någon som alltid kallat sig kommunist?

Han var med och startade "Clearwater Group" 1966 och mot alla odds och alla tvivel har man lyckats förvandla Hudson-floden från ett avlopp till ett ganska friskt vattendrag! Kanske miljö-priset vore ett alternativ?

Han har dessutom en värme och en humor som kan överraska. Han har fått mig att vika mig dubbel av skratt i en låt om det farliga kärnkraftsavfallet. Obegripligt, men inte för Pete. Kolla upp "Waist Deep in the Big Muddy" nedan. Talande och riktigt träffsäkert. Och faktiskt roligt.

Seeger är högt aktad av sina yngre kollegor och hyllningsskivorna som kom för några år sen blev 3 volymer och några av dem dubbla, så att alla fick plats. Bruce Springsteen uppmärksammade honom med en hel skiva "We Shall Overcome: The Seeger Sessions".

Pete Seeger - Vilken man att inspirera och ge folk uppmuntran! Och därutöver kan han tolka en hyllning till livet, så vackert att man får ståpäls: "How Can I Keep From Singing?":



Garbage: Ett problem vi inte alls verkat lösa:




Mer att lyssna på:

Waist Deep in the Big Muddy
Arlo Guthrie & Pete Seeger - If I Had A Hammer
Pete Seeger om The Byrds och "Turn! Turn! Turn!"
Byrds - "Turn Turn Turn"

Länkar:
Nobel-priset till Pete Segger!
Pete Seeger Appreciation Page

Det fiins en gripande dokumentärfilm om Pete Seeger:
The Power of Song

lördag 10 oktober 2009

Nobels fredspris och visst vemod

I går meddelades att Nobels Fredspris går till Obama. Ett ganska bra val. Kan inte riktigt fatta att det för första gången på evigheter sitter en president i Vita huset och genomför bra beslut, det ena efter det andra. Låt oss inse att startpunkten inte var speciellt tacksam. Men Barack Obama har helt klart överträffat alla de försiktiga förhoppningar om en förändring som man kunde skymta långt borta. Min enda invändning är att om han fortsätter så här. då skulle det finnas ännu bättre skäl att ge honom det här priset snart igen. Den amerikan jag skulle vilja sett få priset avslöjas i nästa inlägg.

Sen har ju ett visst vemod smugit sig in. Nu finns det ju inget behov att skriva arga och upprörda protestlåtar mot presidenten. Ingen att skämta om och driva med. Tänk så många fantastiska låtar som aldrig hade skrivits om inte Reagan, Bush och alla de andra vettvillingarna hade haft makten. Men det är väl det pris vi får betala...

Här är en av dessa låtar: "America For Beginners" med Latin Quarter, ett rysligt underskattat band.
Mer om dem en annan gång.


Ännu en protest: "For America" med Jackson Browne. en låt som effektivt doldes undan av de amerikanska medierna. Länge svår att få tag på. En tillfällighet?


Till slut "Hey! Ronnie Reagan" med Christy Moore om USA:s snuskiga krig i det lilla oskyldiga Nicaragua.



måndag 5 oktober 2009

If I'm Not Here In The Morning

Det blev inte så mycket om Kasey Chambers i förra inlägget, så vi kör ännu en helt otrolig låt:


If I'm not here in the morning
I'll cry a river of tears
And I'll learn to live in a new town
But my heart is staying here
När skivan går i bilen trycker jag helt enkelt tillbaka gång på gång för att höra den ännu en gång.
Förutom närvaron i Kaseys sång fastnar jag för hennes pappas gitarrspel, hur han lägger till några toner på elektrisk gitarr som förstärker det akustiska solot. Helt vidrigt läckert!

Länkar:

söndag 27 september 2009

If you're not pissed off at the world

Then you're just not paying attention
De stora sångerna - del 7: Kasey Chambers - Ignorance

Den totala frustrationen över hur samhället ser ut.... Alla vidriga nyheter. Överallt denna bristande respekt för människor och våra olikheter. Allt det vi gör och inte gör. Trots att vi borde veta bättre.



Blir du inte berörd när australiensiska Kasey Chambers sätter fingret mitt i prick med sin "Ignorance"...
då är det nog bäst att söka hjälp...!
Vilken desperation, vilken hjärtskärande röst, vilken sårbar ilska, vilken kraft...

You can turn off your TV
And go about your day
Just 'cause you don't see it
It don't mean it's gone away
It won' t go away...
Tillsammans kanske vi kan förändra all skit... MAKE IT GO AWAY!

lördag 19 september 2009

Stämsångens karismatiska doldisar

Guster @ Prospect Park

Guster! Inte många här i Sverige har hört talas om dem. Ännu färre har hört dem. Dags att ändra på det! Deras stämsång skulle få vem som helst att blekna av avund. CSN, Venice... jodå, men Guster är minst lika bra och känns lite mer direkta, och de blir aldrig tråkiga. Lyssna på "Careful", en alldeles förträfflig pop-låt med en envis melodi. Mycket fascinerande!

Här finns den officiella videon !

Fler länkar:
Gusters hemsida Inte så snygg, men ändå

En hel konsert med Guster att ladda hem helt gratis! Helt lagligt!

söndag 13 september 2009

A Yorkshire Lassie

Kate Rusby fick i mitt förra inlägg visa vilken otroligt unik röst hon har.
Se och hör hur hon gör en traditionell låt, "The Wild Goose", till sin egen:




Men vem är hon då? En "lassie" från Yorkshire som stolt sjunger på sin dialekt.
Hittade en hel serie från BBC, "My Music", som talar för sig själv:

Part 1:

Här finns fortsättningen: Part 2, Part 3, Part 4, Part 5

Ännu ett par låtar jag inte kan undvika att plocka med:
Old Man Time - Kate Rusby
Planets - Kate Rusby