tisdag 30 mars 2010

Att flytta och 1 april

1 april 1991 förändrade vi våra liv och jag avslutade efter 35 år min tid i stadsluft, damm och stress.
Vi bytte ut det mot landets friska luft, fågelsång och vackra natur. Det fanns vänner som skrattade och såg oss som typiska stadsbor, men efter 19 år kan jag inte ens tänka tanken att flytta tillbaka. När jag kliver ur bilen rinner all stress av mig och för första gången i mitt liv (efter 10 flyttar) har jag slagit rot rent fysiskt. Så länge jag kan krypa fram och på något sätt ta mig upp på övervåningen så blir jag kvar...

Min äldsta son (som var med 1991) och en mycket fin vän flyttar båda den 1 april. Hoppas de får samma flyt som vi fick! Även om ingen av dem ger sig ut på landet...

Finns det någon enda låtskrivare som skrivit om själva flytt-processen? Jovisst, Loudon Wainwright!



Give it to the Salvation Army or the Goodwill,
We've got so much junk it's a joke.
Wrap a knick knack in some old newspaper,
I know it was a present, but the damn thing broke.
Your old shoes and my old T-shirts,
My strong buddies crave ice cold beers.
Don't throw that away it's a family heirloom,
I've had that ashtray for 15 years.
...
We got the books and the records and the tapes and the pictures,
And the pots and the pans and all the breakable glass,
The living room couch and the dining room table,
The washer and the dryer what a pain in the ass.
We've got the TV and the home entertainment center,
The box spring and the queen size bed,
We got the Christmas decorations and the bureau and the playpen,
If we had a piano I think I'd drop dead.
Var rädd om era ryggar och ring "Sveriges starkaste karl" om ni behöver hjälp! Den titeln gav en däck-firma mig när jag dragit åt sommardäcken så hårt att inte ens tryckluft på flera ton fick muttarna att rubba sig det minsta. De gav upp "för första gången". Vi fick borra upp två muttar och efter 9 knäckta metallborrar var vi klara efter tre timmar...

onsdag 24 mars 2010

Dagdrömmar med luftgitarr

När jag var liten och lyssnade på musik så fanns där dagdrömmar om att stå på en scen inför jublande åskådarmassor. Visst var det så. När jag var helt inne i en musikupplevelse hände det att luftgitarren plockades fram. Minns hur pinsamt det var om någon råkade komma in och se det...

Åren gick och drömmen förändrades till ett litet behov av att vara uppskattad och en liten dröm om att vara en enastående musiker. Det händer nog än idag att luftgitarren kan dyka upp, fast nu är det mest fråga om att få utlopp för den känslostorm som en riktigt bra låt kan sätta igång. Gillian Welch och Dave Rawlings musik kan förefalla entonig och sävlig vid första bekantskapen, men växer sig in under skinnet och blir så självklar och påträngande att det är en underdrift att prata om magi och intensiva nyanser. Musiken bara tränger sig på och är alldeles självklar och fullständigt tidlös.

Länkar: Gillian Welch hemsida - om både hennes och Rawlings musik.

fredag 19 mars 2010

Weight Of The World

I dag släpptes biljetterna till Jackson Browne... och nu tänkte jag bjuda på något som ni kanske inte hört:



Det känns som om Jackson kunde skrivit denna låt själv, men så är inte fallet.
Den är från "Keep The Light Alive: Celebrating The Music of Lowen & Navarro".

Wake up each day
With the weight of the world
Spreading over your shoulders
Can't get away
From the weight of the world
Crushing down on you
A hard road in your mind
Sudden turns you can't define
There is no shade
There is no light
And you're afraid it's all gonna
Go on forever
Vad gör du om du märker att en nära vän håller på att krascha? Eller gå i väggen? Eller drar sig undan?
Jovisst, för många hjälper det nog lite grann att höra den här låten... En stund i varje fall... Det är märkligt vilken läkande kraft som finns i musik... I vänskap och omtanke... Att någon finns där, uppmuntrar och stöttar... De rätta orden vid rätt tillfälle... Jag tröttnar aldrig på det här citatet:
Nothing worth having comes without some kind of fight
Got to kick at the darkness 'til it bleeds daylight
- Bruce Cockburn
Länkar:
Keep The Light Alive: Celebrating The Music of Lowen & Navarro - Mer om skivan och hela projektet.
Lowen & Navarro - Hemsidan för dig som undrar vilka Lowen & Navarro är.

fredag 12 mars 2010

David Lindley åter i Jackson Brownes band!

I början på december 1976 stod jag i snöslasket utanför Kåren på Holländargatan i Stockholm och väntade på mitt livs första Jackson Browne-konsert. Och vänta det fick vi göra ännu mer sedan vi väl blivit insläppta. Vi fick trycka oss in mot kanten av trappan för att de skulle kunna bära in ett nytt piano. Även detta piano blev ostämt under strapatsen och vi fick sitta tysta medan en pianostämmare gjorde sitt bästa. Warren Zevon kom in ganska full och spelade några låtar innan Jackson med band kom in på scenen någon gång vid midnatt ungefär.

Men vilken konsert det blev! En alldeles speciell stämning fyllde Kårens fullpackade golv. Till min förvåning kom Jackson faktiskt ihåg konserten och allt strul då jag frågade honom 21 år senare!

Sedan dess har jag drömt om att åter få uppleva David Lindley i Jacksons bamd, och jag hade nog inte trott det någonsin skulle hända.... Men nu är det på gång och den 11 juni står de på Cirkus scen i Stockholm. För mig är det bland det största som kan hända! David "Mr Dave" Lindley är en musikant med en sån känsla i sitt spel att det är ouppnåligt för de flesta att ens komma i närheten. Varje spelning med David Lindley är tämligen unik och Jackson Browne brukar säga att det var först när han började spela med Lindley som hans musik började lyfta och få rymd.

Här följer "For A Dancer" från BBC:s "The Old Grey Whistle Test" några dagar efter Kåren-konserten:
Hör hur varje ton från Lindleys fiol fyller inspelningen med dramatik!



Och här är "Farther On" från "Soundstage" på amerikansk TV 1976: Varje ton i Lindleys lap-steel sliter tag i och fyller följdsamt ut känslan på gränsen till det omöjliga:



Den 11 juni kan bli något alldeles speciellt...

måndag 8 mars 2010

Silence

Det har varit tyst på bloggen några dagar... Mycket att göra, struligt värre både här och där...
Men tystnad behöver inte betyda att inget finns att säga. Kanske tvärtom. Bara att tankar måste samlas ihop för att klarna.

Under tiden bjuder jag på en tänkvärd liten låt från the Walkabouts.


If you have to silence me
do it now, do it now
while I can still say no
and you have nothing with which to bribe me

Länk:
Walkabouts hemsida "The Stopping-Off Place" - med bl a diskografi och låttexter

måndag 1 mars 2010

Hard Day on the Planet

Efter en trevlig helg, varför måste det komma såna här dagar? Vaknade med huvudvärk, ryggont och... en jädra massa snö utanför fönstet! Räcker det inte snart? Inte en chans att jag skulle ta mig till jobbet utan att huvudet exploderade och ryggen knäcktes. Kröp ner i sängen igen, men allt strul malde vidare.

Jag försökte räkna allt positivt, men rätt var det var räknade jag alla begränsningar istället. Det finns alldeles för många dagar när vi bara får fightas för att stå ut... Det fiins bara ett låtval en sån här dag: Loudon Wainwrights "Hard Day on the Planet":



Och snart smyger sig ett leende trots allt fram utan att jag kan hindra det. Först när man kan skratta åt eländet kan man göra något åt det!

Loudon Wainwright - Hard day on the planet - Så låter studio-versionen... Lika bra den!