Jag ströar tid omkring mig...

Jag råkade idag i bilen hem säga: "Jag liksom ströar tid omkring mig..." Det lät ju fint, men vad menade jag egentligen...? Efter lite reflekterande hit och dit så kom vi fram till att jag menade ungefär att "fylla tiden med något utan betungande prestationskrav..."

Jag insåg lite senare att det jag försökte formulera redan hade sagts så mycket bättre:
När jag slutar slåss mot livet
och låter det hända mig
- Christine Hellqvist

Dessa två rader av Christine Hellqvist säger egentligen allt om vad livet handlar om och det har för mig blivit ett slags ideal att försöka nå upp till...

Livet är som bäst när vi släpper taget lite grann och bara låter allt ske, när vi nöjer oss med att iaktta och inte nödvändigtvis behöver förstå allt vad som händer...

Det är kväll och minusgrader ute och vintern är på väg att kyla ned oss igen. Men vintern har ju sin charm den med... Det kan vara så härligt friskt och därtill väldigt vackert. Om vi öppnar upp, släpper loss och bara låter det hända...

Raderna ovan kommer från Christines fina vinterlåt "När sångerna skriver sig själva" och bilderna i videon tog jag mitt i kylan med stela händer och blåfrusna fingrar. Lite senare sammanställde jag alltihop till en liten film: