lördag 31 januari 2015

Sanna Hogman värmer och berör

Sanna Hogman - "Medan Tid Är Ska Vi Ro" - 2015

Det är alltid härligt att hitta en ny musikalisk bekantskap, som direkt känns som en gammal vän. När den dessutom kommer vid rätt tillfälle och träffar igenkännande... Då blir det nästan ren magi.

Det här är tydligen Sanna Hogmans andra skiva och hon har haft hjälp av Martin Schaub som producerat både smakfullt och klangrikt. Tillsammans med Jenny Schaub bidrar han även med några kompositioner.

Det vore underligt om det ibland inte låter lite som West of Eden, men här är det mer den svenska visan och folkmusiken som är grundplattan, inte den irländska. Men det finns även undertoner av rock i kompet och resultat blir även ett stänk folkrock. Sanna själv har skrivit merparten av låtarna och sjunger angeläget och med en ärlig uppriktighet som imponerar.



Titellåten och den följande duetten med Esbjörn Hazelius är en oerhörd stark start på albumet och båda låtarna kommer att ge förståelse och förundran många gånger. De efterföljande åtta sångerna håller också en riktigt hög klass och variationen är stor klangmässigt och jag är speciellt förtjust i "Jag Springer", "Ta Fatt" och "Jag Fick Nåt I Ögat". "Om Jag Letar" trodde jag först var en traditionell sång, men icke...

Det finns en hel del melankoli i texterna och konfrontationen med den ofta glada och virvlande musiken blir både spännande och effektivt angelägen.

Länk:
Sanna Hogmans hemsida - med bl.a. alla texter och flera videos att bekanta sig med.


söndag 25 januari 2015

Paradis med charm och glädje



Två unga människor irrar runt i London utan att lägga märke till varandra. De sjunger om paradiset, eller kastar de bort sitt liv...?

Walesaren Al Lewis, som varit på bloggen åtskilliga gånger (sök uppe till vänster...!), och Alva Leigh från Mississippi bildar en duo som fullkomligt gnistar av charm, utstrålar glädje och gör musik som känns absolut självklar. Finns det någon rättvisa måste det här bli en hit...

Länk:
Lewis & Leigh - där du också kan läsa om hur de träffades och musikaliskt tycke uppstod...


måndag 19 januari 2015

Du fick mig att inse...

Idag hade jag precis kommit in i mataffären då en f.d. elev, som jag hade för 25 år sedan, klev fram och hejade och frågade om jag kände igen henne. Lite senare förklarade hon att jag gjort skillnad för henne. När jag undrade så fick jag höra detta:
- Du fick mig att inse att man ska tro på människor...!

Det var bland det finaste jag hört... Plötsligt hade jag svårt att minnas vad jag skulle handla, det var nästan att jag kände lite svindel och började gråta. Mötets betydelse igen... och så något att plocka fram de dagar man tvivlar...! Tack Tove...!!



Gallagher & Lyle spelade ett kort tag med fantastiske Ronnie Lane och hans band Slim Chance. "I Believe In You"....!


torsdag 15 januari 2015

Gamla Hus och att leta bilder

Foto: Åsa Hejneman        

Jag har länge gillat att se bilder på hur hus såg ut förr i tiden, hur miljöer formats, hur vägar flyttats och samhällen förändrats. En gång i min ungdom ville jag bli arkitekt och jag kunde drunkna i kartor, skisser och gamla ritningar. Nu är jag aktiv i hembygdsföreningen och samlar bilder på hus och annat från byn där jag snart bott i 24 år...

Det är samma känsla att finna en gammal bild som att hitta en skiva som man länge letat efter... Sedan delar man med sig på Bygdeband, en riktig guldgruva för alla oss historiskt intresserade och ett effektivt sätt att säkra tillgängligheten för framtida generationers intresserade...

I kväll hade vi ett välbesökt och trevligt möte och det blev ett givande och tagande, ett delande av minnen, händelser och... några nyfunna bilder!

Jag har tur som bor i en sån trevlig by, med härliga grannar och naturens skiftningar in på knuten. "Home Is Where the Heart Is" blir givet musikval denna kväll:



Clive Gregson & Christine Collister sjunger så fasansfullt vackert och oantastligt övertygande att inget går att ifrågasätta...


fredag 9 januari 2015

Christine Hellqvist visar nya vägar

Christine Hellqvist - "Underverk" - Sinnamon 2014

Det är ingen nyhet att den som får smällar ofta skapar den starkaste musiken, konsten, eller kulturen över huvud taget. Det pratas inte lika ofta om att de som tar sig igenom allt det jobbiga ofta därefter blir de mest insiktsfulla och de mest ödmjuka medmänniskorna, men jag tror det kan vara så...

Christine Hellqvist har gått igenom en hel del och det slår mig att hon i sitt skapande visar en oerhörd tro på människan, att vi faktiskt kan ta steg mot ett bättre liv, både för oss själva och våra kommande generationer. Hon har ett stort hjärta för miljön, träden, framtiden och hon vet att vi alla måste ta vårt ansvar. Själv tar hon definitivt sitt ansvar och mer därtill.

Vad ska vi säga till barnen?
Att vi inget visste?
Ska vi säga till barnen
Att vi bara klättrade?
Vad ska vi säga till barnen?
Att vi aldrig tittade ner?
Ska vi säga till barnen
Att vi tänkte inte på er?
- Christine Hellqvist


Dessa starka ord från låten "Förenade" får mig att rysa och ändå blir det upplyftande: Det går! Vi Kan! Hon visar alltid nya vägar och uppmuntrar oss, även när det tar emot och tvekan förföljer oss...

Hennes nya skiva "Underverk" visar också nya musikaliska vägar. Denna gång är det fler kulörer än det akustiska och avskalade som förgyllde hennes förra skiva "Ekon I Det Tysta". Det är fullt komp, mer ös och mer varierat. Simon Ljungman och hans gitarrer får mycket utrymme att dekorera Christines låtar och han gör det med briljans. Han har också producerat och ligger nog bakom flera av arrangemangen. Ni har nog alla hört Simon utan att tänka på det: På TV i "På Spåret" eller som gitarrist för Håkan Hellström. Simons syskon Tobias och Helena spelar trummor och bas och Christines dotter Johanna bidrar med gitarr och sång. Oskar Stenmark spelar blås så otroligt vackert på några låtar, den jazziga sångballaden "Vinter i New York" och den tänkvärda "Det är de lågmälda som hörs".

Det är omöjligt att utse favoritlåtar på en så här stark utgåva, men "Poeterna", en hyllning till de favoriter som hjälpt henne gång efter gång, är så fantastisk... Men den ösiga "Förenade", den tillbakablickande "Patchwork" eller den rörande "Brev" är nog lika bra de med... "Närmast Hjärtat", vackert och insiktsfullt om riktig vänskap, har till och med potential till en riktig hitlåt.

Till skivan hör också en bok, en "skivbok", med alla texter och ackord, berättelser och bilder. Ett ambitiöst projekt som Christine ror i land lika förträffligt som musiken. Jag har bläddrat och läst, men har fortfarande en hel del kvar att läsa, och det känns som ett rikt sparkapital som jag snart ska bekanta mig mer med.

När tillvaron spretar åt för många håll och jag behöver knyta ihop vardagen, då är Christine Hellqvists musik och hennes ord något att plocka fram... Det fungerar alltid...!

Länkar:
Christine Hellqvists hemsida - där också hennes alltid lika intressanta blogg finns.

Betonar samarbetet på nya släppet - Intressant artikel i Alingsås Tidning.

Viska, vråla, sjung! - ett viktigt inlägg av Christine på "Föräldravrålet".

"Underverk" finns på Spotify, men då får du inte boken. Köp direkt från Christine på hennes hemsida istället...!


måndag 5 januari 2015

Allt jag ville ha...

Finns det finare ögonblick i livet än när man blir berörd på djupet och känner en odiskutabel gemenskap med livet här och nu...?

För mig inträffar det bland annat när jag får höra en ny låt som griper tag i mig och för mig bort på vingar... När FJK i somras på Blidösund spelade Christer Jonassons "Allt Jag Ville Ha" var ett sådant ögonblick. Det var som om han smygtittat in i min själ och sjöng direkt ur mitt eget arkiv av hårt erövrade erfarenheter.



Jag blev ohejdat glad när jag fick se att "Allt Jag Ville Ha", inspelad på Big Ben i december, var upplagd på Facebook och nu även på You Tube. Det finns fler som upplever det som jag gör...

Stor poesi och stor musik skapas när du förmedlar något som lyssnaren direkt förknippar med sina egna upplevelser. Det som är viktigt i livet tar åter makten över alla måsten och bördor... De har inte en chans när en sån här låt dyker upp...


torsdag 1 januari 2015

Om kärlek vore vad de säger...

Nytt år och ett år äldre... Funderar på livet, tid och kärlek...

Taylor Goldsmith i Dawes säger allt i sin akustiska version av "Side Effects", ännu ett
bevis på att en riktigt bra låt kan skalas av helt och behålla sin intensitet.


If there was no word for love now
We'd see how strong it really is
We could find out what it looks like
Or if it ever did exist
- - -
Now there's a loophole in the theory
That I cannot figure out
'Cause if love was what they said it would be
Then you'd be here with me now
- Taylor Goldsmith