fredag 1 juli 2016

Män och våld...

Det händer att jag skäms för att tillhöra den del av mänskligheten som står för största delen av våld och förtryck. Det beteende jag inte kan acceptera under några som helst villkor. Men det händer också att jag känner mig felaktigt utpekad bara för att jag är man...

Jag envisas med att tro att vi måste jobba för alla förändringar TILLSAMMANS, så fort det blir "vi" och "dom" så kör vi in i en återvändsgränd... Vare sig vi delar in oss efter kön, hudfärg, nationalitet, förmögenhet eller vad som helst annat... Vi har alla en del i allt, och vi kan bara göra det bästa vi kan... Jag tror det viktigaste är att våga visa att det går att vara annorlunda, att tänka mer vidsynt...

En vän till mig blev nästan lynchad av några kvinnor för några år sedan när han påpekade att kvinnor har sin del i att män brukar våld, eftersom de väljer män som är "manliga" och "visar stryrka". Män som sitter i finkan, eller är strulputtar i skolan, samt andra "värstingar" (ett ord jag egentligen inte vill använda) har sällan svårt att få tjejer, även duktiga och ambitiösa tjejer, kanske pga nån slags dröm att moderligt omvända männen? Vem vill ha en mesig och "feminin" man? Vilka sidor hos männen kan ni kvinnor förstärka genom att bejaka dessa sidor? Ni kvinnor har nog en del att tänka på där... Eller, rättare sagt, EN DEL av ni kvinnor!! Nu höll jag själv på att "bunta ihop" er, fy skäms, och det visar hur lätt det är att kategorisera...

Jag tänker fortsätta att agera för ett mer humant samhälle utan våld och förtryck, till-sammans med både män och kvinnor, och jag tänker försöka göra det genom att ta ansvar för mig själv och min närmaste omgivning. Jag tänker också om det är möjligt fortsätta protestera mot det jag ser av våld och andra oönskade beteenden och orättvisor.

En gång på slutet av 70-talet, när jag var på väg hem på natten, mötte jag en mycket lättklädd kvinna. Hon hade blivit slagen och rymt hemifrån. Hon ville att jag skulle följa med och vänta utanför så hon vågade gå in och se om "han lugnat ner sig", som en liten säkerhet ifall det inte var så... Jag frågade om vi inte skulle gå till polisen, men eftersom det var första gången det hänt, så ville hon inte det. Efter en stund kom hon ut och sa att det var lugnt och jag vandrade vidare hemåt i duggregnet...

Hur får vi de män som brukar våld att bli mer humana och förstående? Säg ifrån i killgänget när någon drar en jargong om tjejer! Säg ifrån att du tycker det är otrevligt när någon generaliserar! Eller visa på alternativ! Som när en kille i skolan sa till mig:
- Om du rör vid mig, då slår jag till direkt...! Hårt...!!
Jag svarade att jag tyckte han skulle söka hjälp om han var så livrädd att någon skulle snudda vid honom... och att jag tvärtemot tycker det är naturligt att vi människor rör vid varann, och då handlar det inte bara om sex, men endast när det känns bra och naturligt för bägge två. Han stirrade på mig som jag var från en annan planet...

Ibland undrar jag hur vi har kunnat krångla till det så här vi människor...



Gillian Welch med tankar i "Everything Is Free" passar sällsynt bra här...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar