onsdag 30 november 2016

2 år sedan - men lika aktuell

För två år sedan släppte Christine Hellqvist sin singel "Förenade" och sitt album "Underverk".

Vad ska vi säga till barnen?
Att vi inget visste?
Ska vi säga till barnen
Att vi bara klättrade?
Vad ska vi säga till barnen?
Att vi aldrig tittade ner?
Ska vi säga till barnen
Att vi tänkte inte på er?
- Christine Hellqvist


Dessa starka ord från låten "Förenade" får mig att rysa och ändå blir det upplyftande: Det går! Vi Kan! Christine uppmuntrar oss alltid, även när det tar emot och tvekan förföljer oss...

Lyssna här !

I dessa tider av miljökatastrofer, Trump, våld och hat så gäller det att inte blunda för att det finns positiva motdrag...

För som Christine idag skriver på sin Facebook-sida:
"Att vi är förenade gäller än, gäller allt och alltid".


söndag 27 november 2016

Melankolin sitter i blodet

John Holm - Royal, Eskilstuna 2016-11-26


John Holm har egentligen inte turnerat sedan 1975, så det är en unik spelning vi får vara med om på Royal i Nyfors i Eskilstuna. Johns son Alex Holm inleder med några låtar på akustisk gitarr och gör det bra. Alex har en bra röst och vi kanske får höra mer av honom
så småningom...

Sedan äntrar John Holm scenen tillsammans med Jesper Wihlborg. John verkar lite orolig och erkänner lite senare att han känner "Stage Fright". Men denne 68-årige kultfigur har kvar känsligheten och intimiteten i rösten och det lågmälda och avskalade kompet blir som en skör styrka. Det finns en stor respekt hos publiken och efter några låtar verkar det släppa och vi får till och med höra några berättelser mellan låtarna. En av dom handlar om när sonen Alex upptäckte Dylan på egen hand. Alex kommer också ibland in och bidrar med lite munspel.



Men det är John Holms kväll. Melankolin sitter snart i väggarna, ödsligheten vibrerar i luften, men det sprids mycket värme i lokalen. Jesper Wihlborg bistår med suveränt spel på sin elgitarr, melodislingorna sitter känsligt, men det är i det varsamma dekorerandet som Wihlborg lägger in dessa små klurigheter som ger ljudbilden både rymd och lite fart.

För fort går det inte den här kvällen, Holm vet inte alltid om gitarren behöver stämmas igen och letar efter något att säga. Men publiken väntar tålmodigt och sen kommer nästa låt och det är låtar av en sällsynt innerlighet, från en mycket känslig själ, och publiken uppskattar tydligt det man får höra och till slut klappar man in Holm två gånger för extra-nummer.

John såg nöjd ut efteråt när han stod och signerade skivor och pratade med alla som ville. Nöjd och lite lättad...

Vi vandrade hem både nöjda och berörda. Det är inte alla konsertkvällar som det känns som man blivit inbjuden till en spelning i någons vardagsrum. Men i kväll kändes det så...




torsdag 24 november 2016

Room For Doubt > Long Way To Go



Vissa dagar händer det för mycket i periferin... Det går inte att bortse från....
När ens illusioner får törnar och man vill falla in i tvekans diffusa dimma...
När det känns som om mänskligheten aldrig lär sig...

Jag vet inte mycket om Reed Turner, men idag passar hans låtar "Room For Doubt" och
"Long Way To Go" helt och hållet min sinnesstämning...



måndag 21 november 2016

Uppdaterad Spotify-lista


Listan med mina spel-listor på Spotify har uppdaterats här:

Spotify-listor

Timmar av bra musik samlade med olika infallsvinklar... 

Länk finns också i högerspalten: ANDRA SIDOR PÅ BLOGGEN

Alternativt kan du öppna min profil direkt på Spotify: walkingslow

Förhoppningsvis fungerar också nu alla länkarna...


söndag 20 november 2016

Måsten och oro, men ändå inte


Ibland smyger sig alla måsten på
In bland alla tankar och bestyr
Trots allt
Vecklar ut tvekan och skuggor
Försöker distrahera och komplicera

Jag har ju bestämt att de inte ska få påverka mig
Vet ju att de egentligen inte betyder något
Ändå finns de där
Står och lurar
Hoppar på mig när jag är som minst förberedd
Biter sig fast
Nu ska han inte komma undan...

Jag glider lite åt sidan
Det här gången var jag på min vakt...
Småler lite grann
Rycker på axlarna
Återupprättar kompassen
På väg igen...
- ArT (november 2016)




Clannad's "Why Worry" passar perfekt denna vilsna kväll...


onsdag 16 november 2016

En motvikt till den rådande vinden

I morse fick jag ett SMS från en vän: "God morgon! Jag lyssnar på JB (Jackson Browne) varje dag, han är en antidot, ett motgift mot valresultatet i USA, ett sätt att inte glömma att USA inte ÄR detta. Så tack för JB!"

Så sant! Även om mängder av amerikaner visat sig vara naivt okunniga och oansvarigt aningslösa, medför inte detta att alla är det... En som definitivt INTE är det är Jackson Browne. Lyssna på den här intervjun från 2009:



"His music has always been a balsam for the wound of life"
- Alberto Manzano om Jackson Browne

"And you would think with all of the genius
And the brilliance of these times
We might find a higher purpose
And a better use of mind"
- Jackson Browne


Jag kan inte låta bli att tänka att den här världen skulle se helt annorlunda om fler lyssnade på denne ödmjuke och insiktsfulla man...!


lördag 12 november 2016

Intervjuer med Leonard Cohen

Det finns många intervjuer med Leonard Cohen, men här är några jag haft stort utbyte av:

Q TV möter 2009 en öppen och reflekterande man i hans sparsmakade hem:



Stina Dabrowski gjorde två olika intervjuer. 1997 åkte hon till Mount Baldy Zen Center utanför Los Angeles, där Cohen bodde för att bli praktiserande zenbuddhist-munk.
En klok man som visste ovanligt väl vad det viktiga i livet är:



Det följdes upp av ytterligare ett möte, 2001 i Paris, då Cohen bl.a. definierar begreppet "frid" som att stänga av kontrollbehovet och sökandet efter någon mening:



Dessa intervjuer innehåller mycket fina tankar och visar en sökare som sökte och sökte även om han ville försöka att låta bli...


fredag 11 november 2016

En klok mans farväl...

"We are so lightly here. It is in love that we are made. In love we disappear"...

Så dog också Leonard Cohen, 82 år gammal... Inte så överraskande, Cohen sade ju för några månader sedan i en intervju att “I am ready to die”, men det känns ändå ödsligt tomt...



Cohen var en ovanligt klok gammal man. En poet. En tänkare. En sökare. En ensling som alltid valde sin egen väg oavsett vad världen utanför ansåg.

Leonard Cohen har gjort en lång resa, men det finns låtar som alltid kommer att framstå som diamanter i vilket sällskap som helst, som "Suzanne", här live från 2008:



Men det finns ju otaliga fler, som "If It Be Your Will", här tillsammans med Jennifer Warnes:



Det blåser snålt just nu i världen... Min yngste son skrev i morse till mig: "Snökaos, Trump och så avlider Leonard Cohen. Värdelösa dagar". Kanske inte ändå...

Eller som Leonard själv sade: "I greet you from the other side of sorrow and despair, with a love so vast and shattered it will reach you everywhere".


torsdag 10 november 2016

Ödmjukt om att gå in i väggen

Det finns ju många olika sorters föreläsare och just när det gäller att tackla nutidens gissel ”att gå in i väggen” så är det inte lätt att bli så trovärdig att budskapet går fram direkt och stärker de lyssnande utan att det hela ”fastnar på tvären”. Men idag när Therese Nilsson talade för anställda i Eskilstuna Kommun, under den första av två hälsoveckor, var hela framtoningen så ödmjuk och medmänsklig att det snart blev en varm och hjärtlig stämning i lokalen.

Det är inte många som går in i väggen som är så snabba på att ta tag i det hela och det är ytterst få som fixar det på två veckors sjukskrivning... Det vore ju enkelt att framstå som en självgod, hurtfrisk typ, som vill visa sig föredömligt klok även när det krisar. Men, ingen risk alls när det gäller Therese...! Hon står där som en skör medmänniska och bjuder friskt på sig själv, sina tankar och sina hårt erövrade insikter. Det är uppenbart att hon vill dela med sig för hon vet att det finns alternativa vägar och för att hon vill oss väl.

Jag har aldrig gått in i väggen helt, även om det varit ytterst nära, men har ju av andra orsaker tvingats lära mig att lyssna på kroppens signaler. Jag känner igen mig i mycket av det hon berättar och när hon beskriver hur hon vill att varje dag ska börja på ett bra sätt, då vet jag säkert att vi har mycket gemensamt…

Det ska bli intressant att läsa hennes bok, "Är du regissören i ditt liv?", som alla deltagare fick efter föreläsningen.



The Eastern Belles, med Catherine MacLellan längst till vänster, får sjunga för oss om att tappa bort sig själv... Vackert och innerligt!

Länk:
Therese Nilssons hemsida: "Hur jag undvek att gå in i väggen"


onsdag 9 november 2016

Nu är mardrömmen verklighet...!!



Loudon Wainwright skrev denna låt för några månader sen... När jag vaknade är mardrömmen plötsligt verklighet...

Men, denna mörka morgon sprider min son detta varma budskap på Facebook:


"Det är nog fler än jag som vaknat upp med oroliga hjärtan. Låt oss bli bättre på att ta hand om varandra, en kall morgon som denna och de dagar som vi har framför oss."

En annan vän skriver: "Nu gäller det att ❤️ lite extra mycket."

Tack Martin och Johanna! Ni fick mig att känna värme denna ödsliga morgon...!

Nu måste vi alla komma ihåg att ge kärlek och värme och inte dras med ner i mörkret...

tisdag 8 november 2016

En värld väntar...

Presidentval i Staterna och hela världen håller andan... Vi har genomlevt Reagan och Bush, men skulle vi klara av Trump...??

Maken till arrogant idiot har vi väl knappast sett, och så är han med så här långt... Det är väl ett betyg på hur alla politiker misslyckats, antar jag, men en Trump vid makten är allt vad den här världen INTE behöver just nu...



What's keeping the White House white
Is it chalk, is it fog, is it fear?
Are they staying up most of the night
And sending somebody out for a beer?
Is it bed-time for Bonzo?
Is it time for a change?
Is it flavour-free TV dinners?
It's a hard thing to take, when they make a mistake
America for Beginners
- Mike Jones, Steve Skaith


I morgon vet vi kanske svaret...


lördag 5 november 2016

Norah och Neil

Norah Jones - "Day Breaks" - 2016



Det är några år sen Norah Jones dök upp från ingenstans, med en röst som hade både pondus och en självklarhet, som om den bar på en mångårig erfarenhet och styrka...

16 år senare, efter lite musikaliska utflykter med gitarrer och rytmer, tar hon nu steget tillbaka till lite av det sound hon hade då, mest piano-baserat, ganska jazzigt, och lite mer laid-back, utan att bli oförargligt. Risken för det, med den rösten, måste vara närmast helt obefintlig...!

Kanske har sökt sig till lugnare och tryggare marker efter att hon de senaste åren blivit mamma till två små barn? Kanske hon helt enkelt inte har tid att utforska nya musikaliska områden? Men inspiration verkar det inte finnas någon som helst brist på...

När hon dessutom har den goda smaken att plocka med Neil Young's "Don't Be Denied", en av mina absoluta favoriter när det gäller Neil Young, blir jag direkt nyfiken och den lever definitivt upp till förväntningarna...

Och så här lät det när hon nyligen framförde den med Neil själv på "Bridge School Benefit":



Skivan är mest lågmäld och jazzig, men attans bra, och precis som jag vill ha Norah.

Ett annat utropstecken är saxofonisten Wayne Shorter som ju är hela 83 år...