tisdag 28 februari 2017

Den första inspelade konserten med Jackson Browne

För ungefär 20 år sedan fick jag tag på en kassett med det som i evigheter har kallats för "den första inspelade konserten" med Jackson Browne: 1971-03-27 på Jabberwocky Club i Syracuse, NY. En lång konsert med mycket outgivet material och förvånansvärt bra ljud. Delvis kompad av Bonnie Raitt, som sedan enligt uppgift också spelade sitt eget set. Denna inspelning har alltid räknats som den första inspelade konserten och den finns numera även utgiven på en halvt inofficiell CD, "Together Again", tyvärr med något sämre ljud på grund av för ivrigt filtrerande av brusnivån...



Nu har faktiskt en kortare konsert från 9 augusti 1969 på The Four Muses i San Clemente, Californien, sett dagens ljus...!! Det är ännu en gång Joey McGowan som frikostigt bjuder på det som han själv fått betala åtskilligt för att komma över. Drygt 17 minuter och fyra låtar: En tidig "These Days", ""Mae Jean Goes To Hollywood" (som Byrds spelade in utan att den släpptes), "The Top" (kanske den mest melankoliska låt som skrivits...?) och slutligen en underbar "My Opening Farewell", som han här kallar sin favoritlåt. Fullt förståeligt...!

Inspelningen har sina små brister, men måste ändå betraktas som otroligt bra med tanke på ålder och omständigheter.

Det känns som att titta på gamla fotografier som man vet har inträffat, men som man ändå knappt ens kan förnimma...

Ett historiskt fynd, tveklöst...!!


söndag 26 februari 2017

Jack Tempchin hyllar Glenn Frey

Jack Tempchin skrev "Peaceful Easy Feeling" till Eagles debutskiva. Senare skrev han flera låtar med Glenn Frey, bl.a. "Already Gone" och ännu fler till Freys solo-skivor. En av dem var "Part of Me, Part of You". Den finns nu att lyssna på i en nyinspelad akustisk version med Jack Tempchin, med en rörande känsla...



Snart släpper Tempchin en hel hyllningsskiva till Glenn Frey, där han även visar upp några låtar de skrev tillsammans, men som aldrig spelades in.


torsdag 23 februari 2017

Melankolins kraft

Melankolisk musik med själ och känsla, med frustration och glöd, kan vara som en oas när du som bäst behöver den. I stunder av tvivel, oro, sömnlöshet, då hjärnan virvlar in sig i labyrinter utan utgångar, då tar melankolisk musik tag i dig och leder dig till de små öar av insikt och harmoni som vänder tillvaron på rätt köl igen...

Här är några kraftfulla melankoliska alster, ofta framkallade av kärlekens krampaktiga stryptag om hjärtat, som rispar öppna sår och sliter dig itu... Så svarta, så mörka att de framtvingar ljus..!

Alison Krauss - It Doesn't Matter:



Jackson Browne - Here:



The Deep Dark Woods - Picture On My Wall:



Sandy Denny - Here In Silence:



Det borde ju vara helt ologiskt, men denna mörka melankoli skapar ljus och värme.
Ibland behöver man extra doser av just dessa för att balansera upp tillvaron...


söndag 19 februari 2017

Mer med Sinead Lohan



Just nu lyssnar jag på Sinead Lohan, om och om igen, gång efter gång. Hon gjorde 1995 "Who Do You Think I Am", en mycket stark och stämningsfull skiva, under överinseende av producenten och gitarristen Declan Sinnott, mest känd från sin tid i Moving Hearts och som gitarrist och producent åt bland annat Mary Black och Christy Moore. En underbar skiva...

Uppföljaren "No Mermaid" var lite mer kommersiellt anpassad och nådde vissa framgångar, men kändes för mig inte lika angelägen. Men nu inser jag att det också är en ruskigt bra skiva. Bortsett från några enstaka låtar, som favoriten "Everything Around Me Is Changing" som är från ett soundtrack och gavs ut på singel, så finns det inte så mycket mer med Sinead Lohan. Tyvärr...!!

Lyssna på "Believe It If You Like" ovan, eller "Send Me A River" här nedanför. Det är något i hennes frasering och förmågan att först nästan viska för att stunden efter ta i av alla krafter, som känns så angeläget, så jag kan inte annat än älska denna tjej. Att sedan texterna är personliga och mycket bra, samt att Declan Sinnott's produktion och gitarr-spel är lysande förstärker ju bara det sensuella resultatet...

Vart tog den här tjejen vägen...?



fredag 17 februari 2017

Ett fint farväl...

Det är egentligen underligt att en av de få saker vi alla delar, att vi en gång ska lämna allt och alla, är det vi har så svårt att förbereda oss på...

Jag har inte varit på så många begravningar, inte ännu i varje fall, men jag inser mer och mer att vi egentligen borde fira att vi har fått möta någon som verkligen har berört oss. Livet handlar om möten och en del av dessa berör oss så mycket att de aldrig kommer att lämna oss. Därför är det så viktigt med ett sista farväl...

Idag var jag på en väldigt fin och känslofylld begravning och kommer hem tårögd, men framför allt berörd av värme. Det var en fin dag, solen klev fram som en riktig vårdag...

För de närmaste kommer jag att tänka på Venice finstämda "Family Tree":



onsdag 15 februari 2017

Vem är då Morgan Erina...?



Oj, vilket gensvar jag fått efter att jag berättat om att min dikt blivit en sång. Många frågar vem Morgan Erina är och är trollbundna av hennes röst...

Hon är från New York, men bor sedan flera år i Pittsburgh. Där hade hon mellan 2010-2013 en duo kallad "Broken Fences". Morgan Erina och Guy Russo sjöng harmonier som passade varandra så ypperligt att de smälte samman. Deras debutsskiva 2012 var för mig solklart
årets bästa.



Efter det har hon fortsatt på egen hand och 2014 kom den suveräna singeln "October" och förra året EP:n "Lady", som bl.a. innehöll "Runner" som hon spelar här ovanför..

Mina recensioner
:

Morgan Erina - Nu på egen hand med ny singel "October" 

Ny fantastisk EP med Morgan Erina - "Lady"

Broken Fences - Årets upptäckt !!

Broken Fences nya EP "Stormy Clouds"




Länkar:

Morgan Erina på Bandcamp - Lyssna och köp...!

Morgan Erina's hemsida - med länkar och mycket läsvärd blogg.

Morgan Erina på Soundcloud - med mer än 25 sånger att lyssna på.

Morgan Erina på YouTube - med fler än hundra låtar...!

Broken Fences hemsida - får vi ju inte heller glömma...

Broken Fences båda skivor och några låtar med Morgan Erina finns på Spotify.




tisdag 14 februari 2017

Nu har jag debuterat...


... som textförfattare ...!!

Jag har gjort en låt tillsammans med Morgan Erina...! Eller rättare sagt: Hon har tonsatt en av mina nya dikter...! Stolt som en tupp...!

Här (Klicka på bilden ovan!) kan du läsa dikten och se mitt nya bildspel där Morgan Erina's framförande och mina bilder samsas om uppmärksamheten. Stor hjälp har jag också fått av Martin Arvidsson, Åsa Hejneman och Maria Sjöberg som alla låtit mig använda deras fina bilder.


En ny karriär...? Nej, det tror jag inte, men glad är jag...!!


lördag 11 februari 2017

Winnerbäck bättre än någonsin

Lars Winnerbäck - Uppsala Konsert & Kongress 2017-02-10



"Det är ingen bra kombination med skägg och munspel, men ändå alltför vanlig". Lars Winnerbäck kan faktiskt bland alla allvarliga och djupa formuleringar vara riktigt rolig...!

Han påstod också att personer som lyssnar på sorgsen musik enligt en undersökning har större förmåga att känna empati... Låter inte otänkbart...!

I klippet ovan kan ni också höra hans utläggning om hur vi i skolan förväxlar "lösning" och "straff". Klockrent...!

I övrigt så sjöng han mest och spelade gitarr. Det slår mig hur han har utvecklats på båda dessa områden. Ungefär halva konserten är han ensam på scen, men det låter sällan så... När sedan Mathias Blomdahl spelar sina gitarrslingor med både spets och kantighet så låter det mycket och dessutom spretigt vackert...!

Trots att det inte blev någon "Kom Änglar", "Ingen Soldat" eller flera av mina andra favoriter, så har han en imponerande hög klass på låtmaterialet kvällen igenom.

I de långa och utdragna appplåderna står han ödmjukt och tar emot ovationerna, samtidigt som det verkar som han knappt kan tro att de är ämnade för honom.

Jag är tämligen övertygad om att detta var min bästa konsertupplevelse med Winnerbäck...! Och det säger verkligen en hel del...!



Jag måste också säga att Uppslala Konsert & Kongress mycket väl kan vara den finaste och bästa konsertlokal vi har i hela landet. Ljudet är absolut topp hela tiden, alla ser bra och man sitter väldigt bekvämt...! Bättre kan det inte bli...!

Länkar:

Avskalad Winnerbäck trollband publiken
- Recension i Uppsalanyheter.

Winnerbäck vinner i längden
- Recension i Upsala Nya Tidning.


fredag 10 februari 2017

Fortsätter ladda...

... inför Winnerbäck:

Nya fraser jag inte lagt märke till förut lyser som briljanta stämningsavslöjande sanningar du så väl vet, men inte hört förut, än mindre formulerat själv...



Har du hittat rätt?
Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?

Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört
- Lars Winnerbäck


onsdag 8 februari 2017

Laddar...

... upp inför Winnerbäck... Skiva efter skiva har spelats senaste veckan.

Det är inte klokt vad många bra sånger den mannen har gjort...!

En av mina favoritlåtar och min favoritversion:



lördag 4 februari 2017

Nytt på gång

En liten kort genomgång av vilka nyheter som är på gång:



Amelia Curran - "Gravity" - En lite rockigare Amelia, verkar det som...

Thea Gilmore - Singeln "The War" lovar något extra speciellt från denna härliga tjej...

Nigel Stonier - "Big Fanfare" - Theas make och kompanjon gör bra musik han med....

Ad Vanderveen - "Worlds Within" - Denna gång en avskalad akustisk skiva från den holländske gitarristen....



Jack Tempchin - "Peaceful Easy Feeling" - En tribute till vännen Glenn Frey...

Aimee Mann - "Mental Illness" - En hel skiva om psykiskt illamående, sägs det... Modigt...!!

Richard Thompson - "Acoustic Classics Vol 2" - Kan ju inte bara bli ointressant...

Säkert - "Däggdjur" - Annika Norlin är alltid välkommen!

Slutsats: Musik är alltid spännande...!


torsdag 2 februari 2017

"World Appeal" - mer aktuell än någonsin



Runrig spelade in "World Appeal" redan 1989 på den starka "Searchlight"-skivan. I dessa tider, då USA under Trump varje dag tar stora steg tillbaks in i en miljö-stenålder, känns den mer aktuell än någonsin... Tyvärr...!!!

How can we close our eyes
Watch our world break down and die
How can we let it be
Slaves to world economy

How can we be like wood
Watch our world cry out for food
How can't we start to see
A glimpse of world simplicity

World appeal, world appeal, world appeal
This is our planet, let it heal
The earth, the rain, the air, the seas
This is our future, let it breathe
- Calum & Rory Macdonald


Gör något...! Protestera...! Säg din åsikt...! Se till att göra lite mer för miljön själv, som en liten, men ändå, motvikt...!