söndag 10 december 2017

Gregg Allman - "Southern Blood"



Allman Brothers Band är ett av få sydstatsband som jag har lyssnat en hel del på, långt ifrån allt, men tidiga skivor med Duanne Allman och därefter Dickey Betts diggades ordentligt då
och då. Senare upplagor med Warren Haynes var också riktigt bra.

Det tog lite tid för mig att förstå vilken bra sångare Gregg allman var. Men det växte liksom fram tills det var självklart.

Det märks på låtvalet på denna sista skiva att Gregg var tämligen säker på att han snart skulle lämna jordelivet och den 27 maj i år dog han i följderna av cancer och mycket annat. Han levde ett hårt liv med återkommande alkoholberoende och annat missbruk, levertransplantationer, åtskilliga sjukdomar och därtill sju äktenskap, varav ett med sångerskan Cher...



Som du kan höra på klippet ovan blev Gregg tidigt vän med Jackson Browne och Greggs version av "These Days" inspirerade Jackson att själv, trots allt, spela in den låten på sin andra skiva "For Everyman".

"Southern Blood" är en stark avskedsplatta, med typiskt sydstatssound, dubbla gitarrer i fas och mycket trummor i kompet. En av världens bästa sånger om döden, "Black Muddy River", finns med i en godkänd version, dock ej i närheten av Jerry Garcias original i Grateful Dead.



Avslutningen med Jackson Brownes "Song For Adam" är ett värdigt slut på en lång karriär...


lördag 9 december 2017

Jackson Browne - "The Dreamer"

Ny politisk singel med Jackson Browne!!

Helt utan förvarning dök den upp: En ny singel med Jackson Browne:



People cross oceans, and deserts, and rivers
Carrying nothing more than the dream
of what life could be
...
Today she got the order
They're taking steps to deport her
To send her back over the border
and tear her away from the life she has made
- Jackson Browne


Ett samarbete med spanska gruppen Los Cenzontles och ett politiskt och mänsligt inlägg om hur vi skickar tillbaka människor till något osäkert för att... ja, varför då...?

The walls that we've built between us
keeps us prisoners of our fears
- Jackson Browne


EDIT:
Videon snabbt borttagen... Kanske något som ej var färdigt...??

Efter lite efterforskning hittade jag detta klipp med Los Cenzontles från våren 2015:



Tydligen är "The Dreamer" skriven tillsammans med Eugene Rodriguez. Och de sista text-raderna jag citerade hade ändrats något, så vi får se om det är en ny singel eller inte...

Apropå flyktingfrågan: Här ett klipp från december 2016 då Jackson Browne gör en fin version av Lowell George's "Willin'" på en tribute-gala för Linda Ronstadt:




fredag 8 december 2017

Deborah Henriksson - "Near and Far"

Nästan 40 minuter med mycket vacker musik och Deborah Henrikssons härliga stämma, musik som fyller varje tomrum med stämning... Det vore lätt att prata om perfektionism och pampiga arrangemang, men faktum är att det här finns mycket mer än så: Det här är fantastiskt vackert utan att bli opersonligt, uppblåst eller för tillrättalagt.



Man måste bara gilla Deborahs fina sångröst, samt hennes positiva och drömska texter. Mats Nymans följsamma musik och fina produktion förstärker intrycket och lyckas därtill lyfta fram små musikaliska läckerheter. Hans klaviaturer är givetvis centrala, men här finns också mycket tilltalande accentuerade rytmer som sätter sprätt på låtarna. Gitarristen Bengt Andersson bidrar med effektfullt spel på oilka gitarrer. Och överallt finns små keltiska nyanser som ger musiken kontakt med myllan och hindrar att det blir "för" vackert, om du förstår vad jag menar.

Deborah är född i New York och numera boende i Västerås. Detta är hennes femte skiva och det är för mig obegripligt att hon inte nått ut till fler och fått mer uppskattning här i Sverige.



Jag blir lugn och harmonisk av denna vackra musik. Den skulle nog fungera även som musik att ha i bakgrunden, men har sådana kvaliteter att man även kan koncentrera sig noga utan att bli besviken. Du som gillar t.ex. Loreena McKennitt och Clannad har här något upptäcka om du inte redan gjort det...

Länk:
Deborah Henrikssons hemsida - Här hittar du allt av intresse och mycket att lyssna på...


torsdag 7 december 2017

Justin Currie - "This Is My Kingdom Now"



Justin Currie är mannen med rösten, den där rösten som gjorde gruppen del Amitri till något som i sina bästa stunder klistrade sig fast vid din hud... Jag minns första gången jag hörde "Nothing Ever Happens" och "Be My Downfall", man liksom studsade till och kunde inte slita sig loss... "So Many Souls To Change" är inte lika känd, men kanske den allra bästa.

Justin Currie har gjort några solo-skivor i skymundan de senaste 10 åren och det här är hans fjärde och den säljer han enbart själv via sin hemsida. Den är bra, ganska ojämn, men några låtar sticker ut desto mer. Det är lågmält och mindre rockigt än vad del Amitris musik oftast var.

Currie bygger sin musik på ett slags utanförskap och en hel del melankoli, men det känns angeläget och engagerat. Det är svårt att misslyckas med den rösten...!




onsdag 6 december 2017

Thea Gilmore - "The Counterweight"

När Thea Gilmore är som bäst är hon nästan oslagbar: Hennes ack så känsliga röst, dramatiken i hennes framförande, ödsligheten i låtarnas stämning. När hon ibland krånglar till det, då är hon ändå värd respekt, men jag föredrar Thea i det mer avskalade formatet...

"The Counterweight" släpptes i juni, men första singeln "The War" kom redan i december 2016. En stor låt på alla sätt... För första gången skriver Thea mer om samhället runt omkring, om intryck och politik, om det som skrämmer henne. "Johnny's Gets A Gun" är en ryslig skildring av den utveckling vi inte vill ha mer av...



"Rise" är en av de mest hoppfulla låtar som gjorts på länge... "Here's To You" innan avslutande "The War" blir tillsammans ett mäktigt slut...

Så, som vanligt, det som är bäst är oslagbart bra, det andra inte alls dåligt, faktiskt ganska bra, men... Nån gång gör den här tjejen en helt oslagbar skiva...


tisdag 5 december 2017

Luka Bloom - "Refuge"

Om jag har räknat rätt är det här Luka Blooms 16:e skiva, och då har jag inte räknat med samlingsplattor eller de första skivorna han gjorde under sitt riktiga namn Barry Moore.

Luka Bloom har länge varit en favorit hos mig. Det öppna gitarrspelet, den härliga rösten och alla dessa låtar som envist utstrålar något positivt...



Nya "Refuge" är lågmäld och småskalig, men utan att ge avkall på kvalitet eller känsla. I stort är det Luka ensam med gitarr, men det räcker långt...

Inledande "Water Is Life" är klass rakt igenom och därtill får vi en nyinspelning av "I Am Not At War With Anyone", kanske 2000-talets bästa fredslåt...


måndag 4 december 2017

Loretta Hagen - "Lucky Stars"

Ännu en stark utgåva från Trespass Music: Loretta Hagen's fjärde skiva "Lucky Stars" börjar med en jazzig ballad, fortsätter med den snabbare americana-inspirerade "Now That I'm Able" och därefter nio låtar till med imponerande bredd och uppriktig inspiration.

"This World Of Ours" kan mycket väl vara årets bästa låt, en varm vädjan om att vi ska ta hand om vår planet. "Believe" är en annan favorit med sitt fina budskap.



Loretta sjunger helgjutet med sin varma röst och kompet är tätt och rymmer både fina individuella prestationer och en helhet som ger låtarna ett gung och en tät känsla.

En ren fynd-skiva från början till slut...!

Note: There is a translation in the comment section.


söndag 3 december 2017

Kacy and Clayton - "The Siren's Song"

Kacy & Clayton är två kanadensiska kusiner: Clayton Linthicum från Deep Dark Woods på gitarrer (och även lite paino och blockflöjt) och Kacy Anderson på sång, gitarr och fiol.
Detta är deras tredje skiva.



Det låter mycket som folk-rock på 70-talet och det låter definitivt bra. Mycket bra...! Även produktions-mässigt finns många paralleller med den tiden. Clayton spelar gitarr som en gud och Kacy har en sympatisk röst. Jag kommer att tänka på tidiga Fairport Convention och Claytons gitarrer är klart inspirerade av Richard Thompson.

Stämningsfullt är bara förnamnet... Det här är musik som växer och jag tror Kacy & Clayton kommer att lyssnas på en hel del här hemma...



På deras Bandcamp sida kan du lyssna på hela albumet och även deras två tidigare skivor:
Kacy & Clayton på Bandcamp.


lördag 2 december 2017

Deep Dark Woods - "Yarrow"

För sex år sedan gav The Deep Dark Woods ut "The Place I Left Behind", ett urstarkt album från melankolins högborg. När jag 2013 såg bandet i Stockholm bjöds jag på en oväntad mystisk höjdare till konsert: "Låtarna växte i längd, solon som verkade framklämda på ren inspiration vävdes in och känslor vibrerade likt trollspön i luften. Så otäckt bra att jag inte varit med om maken på mycket länge".

Samma år släpptes "Jubilee", en ny stark skiva, men sedan verkar något ha hänt då bägge ursprungsmedlemmarna trummisen Lucas Goetz och bassisten Chris Mason lämnat bandet.
Och nu verkar det som den nye gitarristen Clayton Linthicum också slutat, även om han är med på den nya skivan.



Sångaren och gitarristen Ryan Boldt får nu dra ett ännu tyngre lass och gör det mycket bra, men det har blivit lite tunnare sound och, om möjligt, ännu mer ödsligt. Klaviaturspelaren Geoff Hilhorst spelar mycket smakfullt och fyller ut ljudbilden tilllsammans med Clayton Linthicums läckra gitarrslingor.

En fullt godkänd, stundtals briljant, skiva av ett band som med Boldt i täten tydligen kan överleva det mesta...


fredag 1 december 2017

Neil Young - "Hitchhiker"

December igen och jag begriper inte vart tiden tar vägen... Men, eftersom det är så många skivor jag borde skrivit om så tar jag och ägnar december åt kortare recensioner, en varje dag... Fast jag lovar inget...

Eftersom Neil Young idag släpper sina "Neil Young Archives" och en ny skiva "The Visitor", och därtill gör en spelning som streamas natten till lördag, bl. a. på Facebook, så får han inleda:



"Hitchhiker" spelades in för länge sedan och de flesta låtar har släppts i andra versioner på andra skivor genom åren. Men detta är så enastående briljant som nästan bara Neil Young kan vara: Melodier som sticker ut, texter som har något att säga och så denna spretiga känsla som överträffar det mesta...

Jag tackar för att detta till slut släpptes i sin ursprungliga form och bugar för en av Neils allra bästa skivor...!