söndag 25 februari 2018

En härlig kväll på Skottvångs Grufva

Mark Olson & Ingunn Ringvold + "Easy October" - Skottvångs Grufva 2018-02-24

Det är egentligen skamligt att jag tidigare aldrig besökt Skottvångs Grufva, ett riktigt guldkorn mitt i den sörmländka skogen söder om Läggesta. När jag nu till slut äntligen kom dit så var det födelsedagskalas med gratis tårta, då innehavaren Maria fyllde år. Stort GRATTIS och hoppas du fortsätter länge till... Det kommer garanterat bli fler besök!

Nästa gång hoppas jag att vinterns kyla ersatts av värme och grönska. Då kommmer det att vara ännu mer inbjudande även utomhus är jag alldeles säker på....



Kvällen inleddes av "Easy October", som Kristoffer Hedberg kallar sig för vare sig han spelar solo eller med band. En kille från Göteborg som snart släpper sitt femte album. Jag slås direkt av vilken röst han har, oj...!! Stark och klangfull, men ändå både tänjbar och sårbar. Därtill sjunger han oerhört bra på engelska utan något som helst svenskt tonfall. Befriande äkta och oavsett om han kör lite snabbare nummer, som nya singeln "Keep Calling You My Friend", eller lite mer lågmält och långsamt som i "Seinfeld", så imponerar han stort och hans americana-inspirerade låtar kändes fräscha och överraskande starka.

Med den rösten och det framförandet var det nog många som undrade var han gömt sig och hur man kunnat undgå att höra honom tidigare.

Efter en kort paus var det så dags för kvällens huvudattraktion, Mark Olson, med kultstatus efter sin tid i Jayhawks, tillsammans med sin norska fru Ingunn Ringvold. Mark spelar gitarr,
dulcimer och ibland lite slagverk. Ingunn spelar diverse trummor och slagverk men också mellotron och armenisk qanon.

Mark sjunger oftast förträffligt med sin ljusa, något kantiga stämma och Ingunn lägger på utsökta stämmor och de har utvecklat en samklang som imponerar.
Det har hänt mycket sen jag såg dem i Örebro i oktober 2010.

Det finns experimentella stunder där man undrar hur de ska få ihop det, men de har roligt och jag har aldrig sett Mark så lyckigt glad på scenen. Pratet mellan låtarna är avslappnat och Mark skojar om sitt rufsiga hår. Ibland får man känslan av att sitta hemma hos dem i öknen. Det blir sånger från olika egna skivor och några från den senaste ”Spokeswoman of the Bright Sun”, samt flera Jayhawks-klassiker: "Blue" spelades tidigt, "Two Angels" efter ett tag och på slutet kom "Black-Eyed Susan" (från återföreningsskivan 2011), som jag inte riktigt upptäckt tidigare, men den blev en av höjdpunkterna denna kväll. Men allra bäst var tveklöst den avslutande "Over My Shoulder", en fullständigt förträfflig sång.

Här en inspelning från SeaRock Festival sommaren 2017:



Visst finns det stunder när jag önskar att de haft ett band med sig, lite bas och trummor skulle sätta fart på och ge lite kraft åt en del av de underfundiga låtarna. Samtidigt är det ju riktigt fascinerande att se hur de tar sig fram och knyter ihop den ibland lösa och sökande känslan i låtarna. Jag tänker på att det ibland påminner lite om när David Lindley virrar runt på sin gitarr för att ändå få ihop det till slut.

Tänk vad tiden går fort... Det här kortet på Mark och mig togs för snart 10 år sedan i Stockholm... Lite yngre kanske vi ser ut, men det är ändå helt ofattbart vad tiden
har rusat iväg...

Några länkar:
Mark Olson - Hemsida med ovanligt mycket innehåll...

Easy October - Med allt du vill veta om Easy Octobers musik.

Skottvångs Grufva - Här hittar du fler intressanta musikbesök.


onsdag 21 februari 2018

Ännu en vind...

Jag har hittat ännu en "If I Were The Wind"... Och den är därtill riktigt bra...!



Alleyway heter denna grupp och jag vet nästan ingenting om dem, men jag blir berörd av deras framförande...!!

Det upprepade riffet blir så effektivt att man gungas med in i deras sång.

If I were the wind
I'd carry you down
To a faraway place
On uncharted ground
And you would be free
From all of the things that hurt you
And then I would know
That you'd be safe from harm
But I'm not the wind...


fredag 16 februari 2018

Ett år med "The Wind"



Nu är det drygt ett år sedan min sång "If I Were The Wind" dök upp i min digitala brevlåda. Morgan Erina från Broken Fences hade tonsatt min dikt och jag darrade när jag försiktigt började lyssna. Snart övergick darrningarna till en bubblande glädje över vad vi hade skapat tillsammans...

Jag samlade ihop några av mina bilder och fick dessutom låna några av min son Martin, samt från vännerna Åsa och Maria. Det blev ett bildspel, en video som jag lade ut på YouTube.

Jag var stolt och nöjd, men ändå blev jag glatt överraskad över de kommentarer jag fick.

Beröm från mina musikskapande vänner värmde extra mycket:

 Grymt vackert. Kan man säga så? Ja. (Christer)

 Vilken hjärtlig låt. Ord är lite fyrkantigt för att beskriva musik och det som finns bakom orden. Hjärtligt är det bästa jag kan få fram. Ju mer jag tittar inåt desto mer ödmjuk blir jag över saker som andra skapar när man hör att det är just från hjärtat. (Karin)

 This is beautiful! Great lyrics and I love the harmonies on the voice. It is so gentle and the pictures on the video are wonderful - lovely progression of seasons and moods. Well done to you both. 🙂 (Kevin)

 The new version is even better Tom... Very beautiful. (Ken)

 I found this song to be soothing... and these days that seems really important. I love the lyrics!! That is so cool that you are writing!!! The video (photos) were a very nice match with her soothing voice and guitar. (Jenai)

 Very nice, Tom! (Doug)

 Men du ❤️ (Nadina)

 Fin låt som börjar lite trevande men växer i sin enkelhet !!! (Bosse)

 Det är väldigt fint och stämningsfullt!! För övrigt är din svenska text (minst) lika bra. Morgan Erina som tolkar så innerligt är en ny bekantskap för mig. Onwards and upwards, Tom!! (Basse)


Ett axplock av övriga vänners kommentarer:

 Vacker! Jag mår bra av att lyssna på den.... (Maria)

 Men det var ju alldeles fantastiskt fint. Ny karriär på gång? Hur kom det samarbetet till? Drömskt och djupt, väldigt stämningsfullt. (Håkan)

 Ditt stora hjärta omfamnar dikten/sången. 💖 💖 💖 (Marie)

 Nästan "Jimmie Webb-KLASS”... (Stefan)

 WOW! Så fantastisk låt o helt underbar text 💖 Du har så otrolig talang när det gäller att använda ord! 💖 (Jannice)

 Va kul! Fin lågmäld sång. Eleganta verser. Man blir nyfiken på bakgrunden till samarbetet. (Janne)

 Jag förstår att du är glad! Texten är mycket vacker. Underbart tonsatt och sjungen berör den än mer. (”I”)

 Suveränt bra! På nåt vis stort att dom där känslorna av kärlek, och kanske förlorad kärlek, kan vara lika starka i vår ålder som när vi var unga... (Claes)

 Den var ju underbar, ni är jätteduktiga. 👍👍👍 (Peter)

 Verkligen en jättefin dikt! Och vad härligt att höra den sjungas också 😊. En sån rogivande känsla! (Marie)

 Vilken fin låt o vilken dikt! Helt otroligt fint. (Merja)

 Vi har nu njutit av denna helt fantastiska låt med en vidunderlig text och otroligt fina foton!!! Så stolt och glad du har anledning att vara. (Kristin)

 Såå vacker text och melodi att mina ögon tårades! (Kersti)

 🌺 Önskar jag hade en sådan liten fin vind. (”Frida”)

Det är inte av högmod jag visar dessa kommentarer, utan för att de fortfarande gör mig så glad.


Några månader senare började jag förbättra videon och i slutet på förra året blev den nya versionen klar, med aningen bättre bilder och framför allt bättre ihopmixade.

Nu är "The Wind" ju ”mitt lilla barn” som får leva sitt eget liv...

PS: Fler kommentarer både här och direkt på YouTube välkomnas...


onsdag 14 februari 2018

Alla Hjärtans Dag...

Alla hjärtans dag... Jag fick flera hjärtan så fort jag slog på datorn, men... Här är till alla de som inte får något hjärta, och alla andra med förstås:




Jann Arden spelade 1994 in sin skiva "Living Under June" i Jackson Brownes studio och
när producenten föreslog en duett med Jackson var Jann tveksam om hon vågade fråga.
Men inspelning blev det och när Jann efteråt funderade på hur hon skulle tacka Jackson, då ringer han och tackar för att han fått vara med och sjunga. Tala om ödmjukhet...!

På tal om ödmjukhet så tänker jag idag också på Steve Earle och hans "Valentine's Day". Mycket stark kärlek skildrat sårbart, men ömt och kärleksfullt:




måndag 12 februari 2018

Åter igen


Visst är det härligt när man hittar hem igen... Nya möten, berörd på djupet och så inser du ännu tydligare vad som är viktigt här i livet...

När jag kom till bilen råkade denna låt starta och den passade perfekt:



When one door closes up
Another door will open up for you
Open up for you
Open up for you
I've waited long enough
And now I'm feeling strong enough to say
Each and every day
That I'm free again
Nothing's gonna bring me down
Free again
I found me again
Back on solid ground
Free again
- Bob Cruise / Marion Welch


lördag 10 februari 2018

Om du har en sömnlös natt...

En person besatt av pengar, som skövlar andras närmiljö för sin egen vinning... Man kan ju hoppas att han får sömnlösa nätter, men som Alan Hull uttrycker det: "Räkna bara dina pengar, så blir det bra...!"

Who need the trees and the flowers to grow
We can have a motorway with motorway dough
I know I know I know, they've got to go
Tear them down, mess them round
Make a mockery of all of the ground
And if you ever have a sleepless night
Just count out your money, it'll be all right
- Alan Hull




The trees tell us secrets that took ages to learn
- Alan Hull


Sådant kan nog inte en penningmagnat förstå... En annan typ av fattigdom...



Now some of the people are poor in the purse
They don't have the cash at the ready
And some of the people are crippled and lame
They can never stand up true and steady
And some of the people are poor in the head
Like the Simpleton fools that you see
But most of the people are poor in the heart
It's the worst kind of poor
It's the worst kind of poor you can be
- Richard Thompson


torsdag 8 februari 2018

Begreppsförvirring

Nu verkar det som att man kan kalla vad som helst för motsatsen till vad det förefaller att vara och som det definitivt inte är... Så jag får väl utan att förändra innehållet ändra beskrivningen på bloggen till "Landets ledande blogg om alternativ mat" eller "Allt du vill veta om schack"...

Skogsvård eller motsatsen:

Skolbesparingarna i Eskilstuna:

"Den politiska majoriteten, Socialdemokraterna, Moderaterna och Centern har inte beslutat om besparingar eller nedskärningar, vi vill vara mycket tydliga med det. ... ... Ett målmedvetet arbete med att bli Sveriges bästa skolkommun pågår. Innan årsskiftet antog kommun-fullmäktige majoritetens årsplan för 2018 som innehåller betydande satsningar på skolan och våra unga".
- Jari Puustinen (M), ordförande i Barn- och utbildningsnämnden (citat från Eskilstuna Kuriren)


Ändå så måste skolorna avskeda fast anställd personal och på gymnasiet får man snart inte längre stöd i sitt modersmål... Min skola har tagit emot större delen av de ensamkommande flyktingbarnen, därmed inte kunnat hålla sin planerade budget och straffas nu för det genom att bli tvingade att spara det de överskridit... Det luktar död skunk lång väg!!!



Nu väntar jag på att Landstinget satsar på "att utrota alla sjukdomar" genom att sluta med alla säkerhetsföreskrifter... Eller att Trafiksäkerhetsverket startar en kampanj för frihet och ansvar och tar bort alla hastighetsskyltar...

Och jag ska träna lite frisparkar och peta Messi i Barcelonas anfall...! Det är väl ungefär samma rimlighet som Puustinens ambition... Och jag ska börja med att inte träna alls och sen använda en opumpad boll. Men ändå kalla det "en enorm storsatsning utan like"...

Ett minne från förra valet: Plakat utmed vägarna.

Vi står inför ännu ett enormt valår med många nya lågvattenmärken... Det känns riktigt olustigt!!


onsdag 7 februari 2018

Deppigaste låten någonsin


Life seems so rosy in the cradle
But I'll be a friend, I'll tell you what's in store
There's nothing at the end of the rainbow
There's nothing to grow up for anymore
- Richard Thompson


Detta lyssnade jag på när jag var ledsen som tonåring... Så deppigt att det mesta deppiga förefaller vara ett lyckorus...

Här en nyare solo-version med Richard:



Ändå så mår man bra av att höra detta... Ytterst märkligt, men föga förvånande...


fredag 2 februari 2018

If A Tree Falls - Svensk "skogsvård"...??

Skogen några hundra meter bort 1992 (foto: ArT):

Samma skog januari 2018 (foto: Camilla Lundberg):

Detta kallas av någon anledning "skogsvård" i vårt land...!

Nyligen gjorde jag en Spotify-lista med låtar om träd, som en slags hyllning till skogen...

Nu bytte jag ut några låtar och så blev det även en musikalisk kavalkad om att skydda den natur vi har kvar, mot "parasitic greedhead scam" som Bruce Cockburn uttrycker det.

If A Tee Falls - Songs About Trees - Spellista på Spotify:



Helst skulle jag vilja gråta som ett otröstligt barn, men ilskan tar över och då finns det krafter kvar att protestera...

Mycket läsvärt blogg-inlägg av Christine Hellqvist: Träden talar.

Frågan är bara om vi lyssnar...?


torsdag 1 februari 2018

No Such Thing As Time

Elenowen. Ännu ett par som jag aldrig hört tidigare... Vet inte någonting om dem, men det här är en sympatisk låt om kärlek bortom tid och rum. Dessutom en riktigt trevlig video, det råder knappast nån tvekan om att det är äkta känslor...



And when I hold you everything slows down
When I know you inside and out
I wanna show you there's no such thing as time
- Elenowen


Om man letar lite så hittar man lite information: Elenowen är en amerikansk duo, det gifta paret Josh and Nicole Johnson. Nog värt att kolla upp lite mer...